Puppet Confessions

Det extremt jobbiga är att här sitter jag.
Här sitter jag och hatar mig själv.
Jag hatar min feta äckliga kropp på 21 BMI som var på 20 i början av veckan.
Jag hatar hur dåligt det går för mig i plugget.
Mest av allt hatar jag den jag är.
Den som gjorde att jag förlorade den jag älskade. Om och om och om igen.
Att det finns någon som är så mycket bättre.
Jag hatar mig själv jag hatar mig själv.
Misslyckad.

Nu är jag verkligen verkligen verkligen på noll igen.
Jag måste börja om. Igen.
Jag måste gå ner allt. Igen.
Fan ja.
Imorgon ska jag faktiskt försöka att inte äta något.
Det är svårt när man annars måste sitta hemma hela tiden och plugga.

Jag önskar jag kunde vara lika vacker som ni. Jag vet med all säkerhet att jag är fetare än er...
Jag vågar inte ens visa ngn bild för jag blir så äcklad av min egna kropp...
Det räcker att säga att mitt BMI är 20.7 om inte nu efter idag 21. Tänk att i början av veckan låg det på 20... FAN
Det smalaste jag någonsin varit på har varit 17.1
10 kg mindre.
Hur fan ska jag lyckas med det här? Hjälp mig...

-3 skålar fil med keso och knäckebröd
- två stora polarbröds ostmackor
- halv mörk chokladkaka
- ett äpple
- en twix
- en kexchoklad
- en mandarin med kesella 10% fett
- en halv pirog

Det är vad jag ätit idag. Jag har inte rört mig heller. Antingen suttit vid datorn, tv:n eller legat i sängen läst/sovit.
Jag är så fail.

Om jag är så trött på mat, varför proppar jag i mig det?
Varför tvingar jag mig själv att gå upp i vikt trots att jag varken är hungrig, sugen eller vill ha det?
Jag kan inte avstå längre och bara hetsäter. Ångrar mig men ingen kräkreflex kommer.
Det enda alternativet är att inte äta.
Så varför gör jag det?

Tack ni gulliga tjejer.
Jag ska svara på era kommentarer så fort jag orkar.
Igår såg jag Twilight på bio.
I två timmar så stirra jag på huvudkaraktären och höll tillbaka tårarna. För han är identitsk med mitt ex.
Han krossa mitt hjärta och jag har aldrig kommit över det. Jag älskade honom så mycket.
Det var som att känna hans doft igen.
När han kysste henne i filmen mindes jag ännu en gång, första gången efter ett åt hur det var att ha honom så nära.
Jag mår åt helvete. För jag vet att jag aldrig kommer vara där igen. Känna så igen. Komma över det.

Jag vet att jag kanske kommer avslöja nu lite vem jag är till er. Men jag känner nästan att jag inte kan göra något åt det här.
Vill ni se en bild på dem bredvid varandra?

Jag hatar er, jag avskyr er.
Skit i att kommentera om ni copy pastear all jävla skit för att ni vill ha fler läsare, varför gör ni det? JO, för era bloggar SUGER KUK. Så lämna mig ifred, för jag vill inte ha något mer er att göra.
NEJ, allt är inte bra med mig. OCH NEJ, ni bryr er inte om det heller. Of course.

Jag är hungrig... tittat på massa med goda julrecept och vill äta gröt nu... fett mkt kalorier i det...

Insomnia igen.
Önskar jag kunde ta och använda den här tiden för att plugga, men det är trögt just nu.

Vilken jävel misstog storlek XS med L när jag gjorde min beställning?! IDIOT.
Nu måste jag returnera en klänning.

Var i skolan idag, lång för jävlig dag. Franskan gick åt helvete men jag gick i alla fall på den. Har dessutom en date med killen som neggar mig imorgon. Jag är trött och orkar inte plugga men nästa vecka är ännu mer förjävlig.

Frukost: Lättyoghurt, knäckebröd med marmelad; avrundar till en hög siffra på 150 kcal
Lunch: Äpple & mandarin; 128 kcal
Middag: Räkor och tomat; 105 kcal
Extra: en liten valnöt (slängde faktiskt alla innan jag gjorde middag, visste att jag skulle frestas) och två teskeder lättyoghurt; 20 kcal
Totalt: 403 kcal

Prima!
Och ja, jag har gått upp ytterligare efter igår...

Jag åt upp resten av den mörka chokladen, valnötter och tuggar nu i mig min andra punchrulle. Det går inget vidare.
Jag måste käka frukost tror jag. Då skulle jag inte proppa i mig skit nu.
Önska mig lycka till för imorgon.

Suck, kalkonjävel. Åt kanske 150 g kött nu. 172.5 kcal. Och så en tomat.
Totalt för idag 548.5 kcal. Fast nu var det chokladens fel. Jaja. Fokus. Fokuuus.

Bah, 355 kcal. Te och choklad. Så kan det gå. Ångrar det dock inte så mycket.
Det är lite udda hur ens krav ändras, jag hade ju tänkt att jag skulle äta 500-600 och så är jag nere på hälften nu. Jaja. Middag ska det väl också bli. Inte så värst hungrig, men.
Har inte pluggat än, men ska. Skrev istället en jobbansökan. Ska jag reda upp mitt liv måste jag vara igång. Plus, har jag ett jobb behöver jag inte tänka på mat.

Vilken lång bitchig dag. Så skönt att min heta lärare ställde in sista lektionen nu så vi kan läsa en viss grej hemma istället.
Det kändes som allting vändes emot mig i plugget. En lärare har uteslutit mig ur ett grupparbete bara för att jag varit borta. De i min diskussionsgrupp argumentera bara emot mig för sakens skull. Samma personer höll i en diskussion senare och lät mig vänta att ge min åsikt tills inga andra fanns kvar, och ni vet hur det är, folk räcker upp hela tiden händer efter att någon sagt något, så jag fick vänta... gissa om jag var pissed.
 
Dricker en kopp Rooibus Chai nu istället. Lunch blev sallad och 0.5 dl mjölk. Kanske 150 kcal totalt? Vet inte riktigt hur mycket salladen gick på, säkert mindre, men jag tar inga chanser.
Måste ge mig på pluggandet ordentligt strax. Funderar på att ta en bit choklad. Tror inte jag gick upp pga av den igår, så lite som en bit väger liksom. Får se.

Jag skulle gå och träna nu om jag hade tid. Jag börjar iofs om tre timmar men då hinner jag inte med allt jag måste fixa.
Det saknas ett supportsystem för sådan här när man verkligen får ångest och problem med sin viktnedgång. Ett riktigt rejält sådant.

Jag har gått upp de där 0.4 kg igen. Varför??? Jag som var så jävla nära?
Kan det vara hetsätningen som tar ut sin rätt? Kan det ha varit löksoppan som hade massa dolda kalorier? Kan det vara för att jag inte gick ut igår? Kan det vara för att jag druckit för lite vatten?
Så jävla fet som inte sant... Det räcker nu.
Jag drack flera glas vatten nu för jag vet att jag varit uttorkad och behöver dricka för att få ut all skit, trots det har allt inte räckt till. Trots att jag inte ville äta frukost nu tog jag en klyfta av ett äpple och skala bort skalet och åt bara det. Fibrer får igång magen och det måste jag få i alla fall nu på morgonen så förbränningen startas. Det var också ett extremt litet äpple, mindre än min näve typ. Har även kokat upp en stor kopp av ett örtte som rensar ur all skit ur magen.
Fyfan alltså. Hur lång tid kommer det ta innan jag tappar allt?

Jag glömde då säga att jag tog och åt mörk choklad nu. Efter igår smakar sötsaker inte så gott längre heller. Tog dock två bitar så jag tror det blir 100 kcal. Kunde slutat efter en, så det känns skönt att jag i alla fall kan kontrollera mörk choklad numera.

300 kcal för idag.

Det här är en vacker låt:
Satellite - Dave Matthews Band

Jag är riktigt sugen på bara få ligga bredvid någon och mysa såhär i vintermörkret.
En tänd julstjärna av koppar i fönstret och någon som tittar förälskat i mina ögon.
Mandariner och lussebullar på ett fat. Inget som jag skulle ta, men en kopp svagt te.
Där skulle vi ligga. Sedan skulle han ta min gitarr och spela på den.
Skulle vi tröttna skulle vi ta en promenad i den fallna snön. Kanske göra en snögubbe.

Jag vill bara ha allt det där. Nu.
Egentligen är jag rejält gossugen ikväll.
Och jag vet att jag kan få det.
Det finns två killar i mitt liv just nu. En som är kär i mig men som jag inte kan bli kär i, skulle vi dock bli tillsammans skulle det bli världens mysigaste. Dock kan jag inte gå till den punkten. Han är så helylle och fin att han är tråkig.
Den andra är intresserad av mig och jag skulle kunna tänka mig något med honom, men så finns det inte tillräckligt med tillit där ens för att jag skulle kunna tänka mig något.

Åh, jag låg ner och läste lite istället. Måste ha läst ett par kapitel till imorgon så vi säger väl att jag pluggade. Sov efter det i 40 min, asskönt.
Nu måste jag ge mig på mitt hatämne, franskan. Varför valde jag det till individuella valen? Jag är korkad.

Var lite hungrig faktiskt när jag vakna, första gången idag och åt löksoppa som mor hade lagat åt mig. Det är så bra när hon gör sånt, för hon vet vad jag absolut inte ska ha. Inget fett, inga mjölkprodukter, potatis, morötter etc. Smalsoppa. Bara lök och sedan också blomkål den här gången. Iofs hade hon lagt dit ett jävla kalkonskelett för att soppa skulle få bättre smak, gelatin antar jag... Åt ganska mycket, men tippar på 100 kcal.
Tog och åt bär efter det för soppan mättade inte jättemycket, 60 kcal.
Totalt idag 200 kcal. Mer orkar jag inte idag.

Tjejer kan vara så rejält jobbiga ibland. Har en väninna som försöker lägga patent på en annan som jag står riktigt nära och det blir inge vidare roligt. Tack gode gud så förstår hon som jag står så nära. Jag har en tendens att avlägsna mig utan ett ord då det sker.
 Ännu en jobbig sak är att ingen fattar att man vill gå ner i vikt, man får höra "vaddå, du är ju smal!!". Eh, visst... Normalviktig är jag väl kanske, men inte smal efter vad jag definierar att vara smal. Så skönt när man väl hittat några andra som förstår. Måste också tillägga att jag älskar mammas inställning till mina viktnedgångar, det enda hon säger är "så länge du inte blir sjuk" vilket hon menar anorektisk. Allt jag behöver säga är nej nej och så är det chill. Dock måste jag ändå vara riktigt försiktig.

Jag vet jag vet.
Antingen så älskar man henne eller så hatar man henne. Jag har gått över från hat till ja, tycka om.
Och shit, hon är ju bara en människa och tonåring, precis som jag. Ingen jävla Linda Rosing eller alla de andra bimbona.
Blondinbella. Hon är så jävla snygg och smal och vältränad. Jag borde träna idag för att inte förlora mina muskler.
Men jag borde också gått till skolan. Så nu ska jag plugga. För det måste jag också. Så kanske jag kan ta ett hårt träningspass imorgon innan skolan. Skulle jag träna idag skulle jag gå ner 0.6 kg istället för 0.4 till imorgon dock...

Aja. Så blir det ju ibland.
Frukost blev nu jättelite, jag skyr kylskåpet. Fy. Sitter och dricker vatten nu istället för jag är uttorkad.
Lättyoghurt, 0.5 g: 20 kcal
Dinkelflarn så att säga, tog ganska lite, dock så är bara 0.5dl 163 kcal, så : 20 kcal
Totalt 40 kcal.

Jag har 4.4 kg kvar till mit mål. 2.4 kg till nästa delmål.

Här är blondinbella idag också, fatta att jag har ångest över att inte träna

Vilket jävla nederlag det var igår.
Jag var inte heller särskilt sugen på plugget heller pga att jag hade stoppat fingrarna upp i halsen.
Sen så skulle det inte spelat någon roll då jag försov mig, lidit av insomnia i 5 nätter och nu sov jag runt 12 timmar. Extremt skönt. Alla ämnen kan ta sig i arslet med sina betyg för sömnen var värd så mycket mer.

Det var nästan så att jag inte vågade väga mig själv idag. Väl när jag gjorde det så hade jag ändå tappat 0.4 kg som jag skulle. Vilket är helt sjukt för här är en jävla lista på vad jag hetsåt:
blomkål
gräddfil
valnötter
chokladpraliner, ca. ett helt lager
punchrulle
halv chokladbar
två ostmackor med skitmycket smör.

Iofs vad det här vid två olika tillfällen, men jag lyckades få upp lite av blomkålen ändå...
Ska aldrig hända igen!!!
Hatar ångesten man får efter att ha varit så jävla onyttig.

Nu ska jag dricka något, få se om det blir brunch. Sedan plugga.

Jag kommer inte klara av första lektionen. Jag är så fucked up där.
Men det är dumt om jag går på de två andra. Å andra sidan har jag missat redan en veckas arbete.
Men om jag tar ledigt imorgon slipper jag skämmas för min kropp, känna mig äcklig och kan sitta hemma och plugga istället.
Om jag är borta imorgon så lovar jag och svär att jag ska ha full attendence därefter tills nästa termins start (räknas från ngn gång efter två veckors skola i januari.)

Jag är så så så så så dålig.
Hetsåt ännu mer när jag kom hem från biblioteket. Spytt ett tag nu men känns inte som jag fått upp allt, långt ifrån.
Några tips på hur man kan göra det bättre när det väl händer?

Fast jag tippar på att jag gått upp mellan 0.4-0.6 kg så det är inte så extremt som jag befara. Så då kommer jag ändå nått mitt mål på tors. Jag tvekar om jag ska till skolan imorgon, att jag spyr betyder att jag inte pallar dagen efter. Plus att vi har en franskgrej och jag kan inte bara... jag kan inte.
Det här förstör mig. Bara jag hade koll...

Nu har jag väl antingen kommit upp till 500-1000 kcal.
Jag kände mig hungrig när jag kom hem så jag tänkte unna mig lite fett från gräddfilen, det sluta med att jag unna mig massor med fett från valnötter.
Ingen idé att säga ens vad jag åt till lunch, det var duktigt, inte valnötterna.
Ska försöka riktigt hårt att inte äta något mer idag.
Nu ska jag plugga.

Ännu en natt med tre timmars sömn, det börjar bli sjukt jobbigt.
Jag har tappat ytterligare 0.4 kg och är därför 0.8 kg ifrån första delmålet, jag lär vara där på onsdag morgon.
4.8 kg totalt till mitt mål.
Idag blir det plugget och sedan massa plugg efter det.

Frukost: Lättyoghurt, knäckebröd och två mandlar (för det nyttiga fettets skull, pga mängden av det vågar jag inte ta mer), 97 kcal totalt.

Lider av insomnia. Det är femte natten i rad. Man kan ju lika gärna jobba med sitt projektarbete nu.
Bah.

Jag har bara sett två halva avsnitt av Gossip Girl, jag orkar inte riktigt följa något slaviskt.
Men nu kolla jag på den sista hälften och jisses vad Taylor Momsen är snygg. Snygg! Var tvungen att säga det igen, det sporrar mig. Dessutom är Willa Holland en riktigt goding hon med.


Taylor Momsen




Willa Holland & Taylor Momsen

Hej mina små,
Nu är jag här hemma igen efter att ha arbetat med mitt projektarbete i extrem kyla i ett rum med alla fönster öppna. ISKALLT. Vi tog en paus dock och då fick jag en kopp kaffe (15kcal?).
 Efter att jag kom hem blev det ombyte direkt till varmare myskläder och det bar av till farföräldrarna för middag. Åt jättebra, dock blev det för lite mycket biff så högre kaloriintag idag, men jag antar kroppen behöver proteinet nu efter alla gymbesök. Vill trots allt bli lite starkare också, inte bara smalare.
Sallad: 100 kcal kanske?
Biff, 150 g : 174 kcal

Totalt för idag: 426 kcal.
Ingen träning idag självklart, men skoja inte om jag tappat på grund utav stått i kylan i 5 timmar i sträck.

Jag kan vara hungrig ett långt tag och inte äta något, men när jag väl drabbas av extrem hunger är det lite väl.
Speciellt om jag börjar må illa.
Så en madarin på 50 kcal åker in i käften.
137 kcal totalt.

Godmorgon.
Kändes verkligen inte som att jag gått ner i vikt och vår våg ska alltid jävlas med växlande siffror när man väl ställer sig där. Till slut kunde jag få den att bestämma sig och jag har gått ner 0.6 kg sen igår!
Vilket betyder att jag har 5.2 kg kvar totalt nu. Bara ett kg kvar tills tors och första riktiga delmålet, men jag lär tappa det inom två dagar kanske.

Idag måste jag hjälpa till med tvätten och jag har glömt allt som har med tvättstugor att göra. Sedan ska jag dra ut och fixa mitt projektarbete. Det lär ta flera timmar. Sedan får vi se om jag hinner med tennisen ikväll, inte gått på den ett par ggr nu, men jag har verkligen tappat sugen nu när min grupp suger så jävla mycket.

Lunchdejt som var otroligt trevlig. Dock har någon läst The Game lite för mycket kanske.
Och sedan vistelse hemma hos en av mina bästa vänner.

Jag åt inte hemma hos den sistnämnda, drack bara kaffe.
Totala dagens intag går på ca. 327 kcal. Är jätteosäker för jag vet inte vad kycklingsalladen låg på med tanke på att det var svårt att se hela mängden av varje enskild grönsak etc.

Mor bråkar om Berlin, ger mig ordentliga skuldkänslor nu när hon är allvarligt sjuk. Men det är något jag kommer göra, måste göra.

Nu blir det stressigt!
Skrev klart min uppsats inatt, kunde fortfarande inte somna när klockan slog 6 så jag åt frukost.
à la Montignac:
Lättfil: 37 kcal
Fullkornsknäcke: 41 kcal
Osockrad marmelad sötat med druvsocker: tog lite så ca. 10 kcal.
Totalt 87 kcal.

Dock vägde jag mig innn och hade gått ner mellan 0.2-0.4 kg vilket var en rejälv besvikelse, speciellt när vågen inte heller kunde bestämma sig. Insåg då att jag inte varit på toa på över ett dygn så jag tog en tablett som sätter igång tarmarna.
Jag somna, vakna, fick ut all skit och har gått ner 0.4-0.6 kg, och det lutar mest åt det sistnämda. Lite gladare blev jag.
Nu har jag varit på gymmet, sprang av 402 kcal plus massa tyngdlyftning i 50 min.
MÅSTR SPRINGA.
Och ni, kom över rädslan för hetsätning för då finns bara styrkan kvar för att inte göra det!

Jag kan inte sluta garva åt mig själv. För fan, nu börjar livet.
Jag har råd med delbetalningen nu. Sedan skaffar jag jobb i vår.
Jag önskar mig i födelsedagspresent bara en mac och fickpengar (främst till Berlin).
Sedan söker jag stipendier till Kanada och tar lån. Täcker inte det får morsan låna och jag jobba ännu mer. Allt ordnar sig.
Seriöst, nu har jag en anledning till att höja mina betyg.

Kanske ska skriva på min uppsats nu istället. Vad sägs? Nu när jag är hyper på livet.
Jag sätter igång!
hahahah...

Edit: Shit vad mycket ang. min identitet jag avslöjar egentligen, men whatever. Jag har inte publicerat webadressen någonstans så.
Dessutom kom jag på att jag i sommar hade ändå tänkt åka utomlands och chilla, tänkte på USA t.ex.. Nu gör jag det här istället, det är fett soft.

Edit 2: Nu var jag klar! 5:49 på morgonen. Nu kan jag sova med gott samvete i alla fall.

Okej, är jag jävligt dum nu?
Jag kunde inte sova så jag börja tänka på SACO mässan och hur taggad jag blev på bartender utbildningen. SÅ jag gick in på sidan och anmälde mig till den i London efter att jag gått ut!!!
För det första måste jag delbetala inom 20 dagar och jag är rååpank. Plus att jag ska till Berlin i jul. PLUS att jag ska plugga i KANADA i höst. Och allt det är jävligt dyrt.

Alla pengar jag har från min lön i somras räcker i princip till boendet i Berlin. Plus att jag måste tigga pengar till min kompis present imorgon. Jag tänker ju skaffa ett jobb i vår... Hm. Men nu känns det som det krisar. Dock hinner jag inte med ett jobb nu när jag ligger efter i plugget.
En lösning är... att jag owe min kompis en present (skriver upp det på listan), betalar bartender grejen, tigger om pengar till Berlin, skaffar jobb och söker stipendier. För seriöst, hur roligt vore det inte?

Hahah, jag är bara för rolig jag när jag väljer göra grejen bakom morsans rygg men behöver hennes pengar.
Jag önskar jag fortfarande hade kontakt med farsan, han skulle sååå sponsra bartender grejen.

Och jag har ju då nu fått det till kanske 620 kcal nu? Vill inte räkna.
Men jag har suttit och skrivit på min uppsats ikväll och kaffe var nödvändigt, plus tre mandlar kunde jag inte heller låta bli.
Jag håller på och däckar nu, så det är sovdags, måste lägga mig för jag måste fortsätta med uppsatsen tidigt imorgon. Om jag inte får mvg ligger jag rejäääält risigt till och det gäller att få in den i tid också.

Spännande att väga sig imorrn! Får hoppas att min kropp inte jävlas alldeles för mycket med mig bara för att jag tagit dubbla intaget idag. Imorgon ska jag till gymmet imorgon också efter att uppsatsenär inskickad.
Godnatt på er!

Nu är det så att jag t.o.m. överväger dra till mataffären för att köpa mörk choklad.
Fast det är ju lite dumt. Speciellt om jag kan hetsäta det.
Ska nog tina lite hallon och hälla kakao över det så kirrar det sig nog.
Men blöh alltså, då blir det kanske 560 kcal.
Fetto.
Å andra sidan, jag sa 500-600 kcal max. Grejen är att det gick så grymt bra igår med bara på lite över 300. Aja, kroppen behöver det om jag inte ska bli alltför sjuk. Jag lär ju tappa lite.

Edit: 575 :(

Så en allmänt nyttig middag ändå.

Räkor, ca. 100-150 g: 126 kcal som högst då
Haricot Verts, 150 g: 48 kcal

Sedan hade jag i lite torkad chili, vitlök, soja, samba oelek och kryddor. Dessutom steker jag allt i lite olivolja, men jag brukar sällan nämna kalorierna där, viktigt kanske, men kroppen behöver ändå nyttigt fett. Säger ca. 20-30 kcal bara för att.
Kände att jag också behöver kalcium, så lättyoghurt hälldes i, 50 g: 20 kcal
Tog och drack även 1 dl minimjölk: 37 kcal
Och tog två mandlar, 14 kcal.
Tar man de högsta summorna summeras dagens mat upp till 513.

Så kan det gå, men det är en bra siffra ändå.

Nu blev jag rädd av att läsa om symptomen för anorexia. Det är ju bara hemskt.
Jag måste hålla mig frisk trots att jag vill gå ner i vikt, och jag vet ett sätt.
En väl fungerande diet som jag gick på förut och gör att man tappar 0,4 kg per dag, tom 0,6 kg om man vill.
Den måste jag satsa på, vilket jag fortfarande gör i princip. Bara det att jag inte kännt mig sugen på något direkt. Lite hungrig bara, men det skadar ju inte?
Visst, yrheten ibland borde säga något, men fan, bara att vara lite smått sugen på mat är ju fan inget. Så kan man gå runt hela tiden. Jag känner inte någon svält direkt.

Hursomhelst kan jag ge er en liten presentation av min diet som jag gått på i 3½ år, dock har jag försummat den de senaste två kanske. Den är effektiv och nyttig.
Montignac heter den, efter den franske läkaren Michel Montignac.
Det liknar lite GI och Atkins. Ingen mat med GI:t över 35, vilket utesluter de flesta kolhydrater. Förutom fullkornsbröd utan vetemjöl som ligger på 40 som man kan ta på mornarna för då är det ok att äta ngt som ligger mellan 35- ca. 50 tror jag, kommer inte direkt ihåg de siffrorna.
Sedan får man INTE blanda vadsomhelst. ALDRIG skinka med bröd etc. etc.
Ni lär märka hur jag äter snart enligt den dieten, dock måste jag fortsätta med litet kaloriintag för annars failar jag.

Wow, första gången någonsin som matlusten verkligen är borta trots hungern.
Höll på att tina räkor när jag insåg att jag inte ville ha. Så det blev nu till lunch;

Grönt te: Tydligen 0 kcal, hm?
Mandarin: 50 kcal
Nori: 20 kcal

Totalt 70 kcal till lunch.
Totalt för idag: 238 kcal.
Awesome.
Studies show that green tea helps you lose weight by increasing your body's metabolism. Green tea helps you burn an extra 80 calories a day which adds up to 8lbs a year. For all you diet-conscienc people aout there green tea also helps to reduce cravings.
- Det var ju bra

Nu är det dags att rusa, måste fixa stuff, ut på mässan och sedan plugga.
 Och fy för vänner som inte fattar. Jag nämnde lite lättsamt att jag spytt efter att ätit glass i helgen och då predikar hon med en mamma röst i någon sekund "att det är något du inte ska göra". NEJ SKOJA? För jag hetsäter med flit...

6 kg to go annars. Egentligen vill jag lose 9 kg nu, det är det lägsta jag legat på vågen. Men så länge jag bara tappar 6 är jag skitnöjd.
Puss på er

Frukost:
Kiwi, 100g: 48 kcal
Pumpernickel, ca. 70 g: ca. 120 kcal

Totalt 168 kcal.
Större än igår till frukost, men jag har ju alltid varit en frukostmänniska.

Där rök ytterligare ett kilo och det känns inte som en större presentation att vara nere på den vikt man hållt i ett år och bara blivit av med ett kilo glykogen.
Nu börjar den riktiga kampen. Vilket gör allt lite roligare för nu är det jag själv i ett race mot min egna kropp. Hur snabbt lyckas jag tappa ytterligare 2 kg?
Det intressanta är att det tog mig bara en dag en gång egentligen förut att tappa ett, jag vet inte hur det gick till. Jag blev helt chockad när jag vägde mig. Jag kanske ska kolla min gamla matdagbok och se vad det var jag gjorde som var så mirakulöst.

Så jag har gjort ett ana-armband, mest för att påminna mig självom mitt mål, men det känns så jäkla dumt på något sätt.
Jag vill ju inte att folk ska fatta, å andra sidan är det bara dem som känner till det här fenomenet som lär göra det. Och jag kände ju inte till det förrän jag börja läsa andras bloggar för att bli sporrad att tappa alla de där kilona igen.
Fast fan, det är inte dumt. Det är vad jag vill, satsa och då är det ändå bra att ha något som påminner en att inte hetsäta.
Sen känns det inte heller som en bra idé ändå, men skit dit.

Kommer jag någonsin sluta tänka på Mr.Player?
Nu när jag skulle sova satte jag på Katie Melua, lite jazz som vaggar en till sömns.
Kommer ihåg en gång när vi var ensamma hemma hos mig och jag hade gjort mig lite extrasnygg. Tänt ljus i lägenheten och satt på hennes musik.
Nu fastna jag för två låtar, en av dem är Just Like Heaven.
Handlar om en kärleks förklaring från killen och allt är så allmänt mysigt och vackert, tills låten avslutas med

Daylight licked me into shape
I must have been asleep for days
And moving lips to breathe his name I opened up my eyes
And found myself alone alone
Alone above a raging sea
That stole the only boy I loved
And drowned him deep inside of me

Så känner jag...
Lite "gladare" saker, Katie Melua är så sjuuukt gorgeous!
Blir ju bara mer sporrad.

Jag la mig tidigare. Sov i kanske tre timmar något, nu känner jag mig tyvärr utvilad...
Jag vill fan bara sova!
Tog en prommis till köket för ett glas vatten och passerar spegeln.
Hur kunde jag låta mig själv bli så fet? Har lust att bara dra ut och springa av all skit.
Större ångest får man hur jävla snygg blondinbella blivit medan man själv kämpat hela året och inte kommit någonvart. Så det gäller nu, det gäller fan nu..
Skulle vara lättare dock om min hjärna fick vila lite.

Jag har skrivit lite på svenskan nu, men jisses. Jag är så jävla trött. Jag måste ha fantasi för att skriva det här och den är borta.
Imorgon har jag ändå fan tid efter SACO mässan att göra det här. Vad gör man annars en fredag som minderårig medan alla andra ska ut och fira ännu en väns födelsedag? Bara en månad kvar nu dock, det suger att vara december barn. Å andra sidan, det håller mig borta från spriten.
Ge mig fantasiii så jag kan skriva det här! Jag kanske ska lägga upp en struktur?

Nu måste jag dra igång.
Läste ett litet tag och fått massa sms från folk, ovanligt nog, så det höll mina tankar borta från annat.
Sedan undra min farsa om jag ville hänga med till affären, lika gärna bra om jag måste vänta på morsan tills hon kommer hem. Det brukar bara bli fel med maten om inte folk är i närheten.
Så jag slängde i mig två glas och tog en powerwalk på 10 min till affären. Var jag mötte mor med en korg fylld med lättmjölk, lättbarista och mörk choklad. Inte så värst farligt, men ett stort rött blinkande nej dök upp framför mina ögon. Riskerna ligger mest i det, är det något jag inte kan kontrollera är mängden av mjölk och choklad.
Lämna tillbaka allt, och mor som är van vid att mina matvanor förändras från dag till dag hade inget direkt emot det så, och istället lassades korgen full med frukt.
Hoppa dessutom in i en kinesisk mataffär också, nori, rostat sjögräs är himmelskt!
Bra för ämnesomsättningen och 10 kcal på en "serving" vilket är 2,8 g. Hyfsat snacks, för man pallar inte äta mycket, men det är gott och lagom i den lilla mängden man tar det.

Middagen:
Nori: 12 kcal
Tonfisk: 110 kcal
Tomat, 150 g: 31.5 kcal
Gurka, 100 g: 11 kcal

Dessutom orka jag inte äta upp all gurkan, så un peu mindre blev intaget. Egentligen så pallade jag äta ännu mindre, men energi till plugget nu då.
Totalt 164.5 kcal.

Så vad blir det 307,5 totalt för idag?
Om jag inte blir hungrig sen och måste käka lite björnbär som köptes hem.

Man känner sig lite som en martyr i det här tillståndet.
Jag gick istället och la mig i sängen under en filt, lyssna på lite musik. Sedan koka jag en kopp varmt vatten, kom på en liten kaloriförbrännare. När man väl står och väntar på att vattnet ska koka och fryser som fan, kan man ju jogga lite och hoppa på plats för att värma upp sig.
Sen dess har jag suttit med gitarren och en tjocktröja på.

Har bestämt mig att jag inte kan koncentrera mig på plugget så mycket i det här tillståndet så jag ska vänta till efter middagen. ÄR taggad! Jag lovar, vill få det överstökat idag. Men på hungrig mage funkar det inte för mig helt enkelt inte.

Det kommer bli tonfisk på 100g = 110 kcal
så 243 kcal där + någon sallad så totalt 300-343 kcal kanske?

Och man får inte glömma löpning= -500 kcal och gym = ca. kanske -200 kcal?
Har ingen aning hur mycket man bränner på alla de där grejerna.

Så input 343 kcal
Output 800 kcal

Kom inte och säg att jag inte är bra ;)

Mr. Småstad är i stan. Vi har en härlig relation vi två till varandra. Vänskap efter ett 6 mån långt förhållande som tog slut för 1 ½ år sedan. Det händer att vi ses när han är i stan, sist var det i september skulle jag tro. Ärligheten och drygheten sprudlar mellan oss två. Trots att vi är taskiga mot varandra är det hur kul som helst. Det tog sin lilla tid för att få det till det här. Kanske gäller samma för Mr. Syndikalist?
 Jag tror inte att jag direkt saknade honom (Mr. Syndikalist), utan allt som fanns här förut. En lugnande närvaro. Vem vet. Det är bättre nu dock. 
 Jag ska inte träffa Mr. Småstad i dag dock. Trots att han nyligen traska förbi mitt hus. Men han är här idag med skolklassen så de ska till någon musikaffär nära mig och det vore bara skumt om jag kom. Plus att jag inte är skick för det. När han dock messa mig att han var här i närheten upptäckte jag att jag drack Gevalia. "När du vill ha oväntat besök" - Komiskt.
 Och jag vet att jag borde plugga! Men nu strula min mage och det är rent ut sagt obehagligt att plugga när magen strular, när man fryser som fan och är trött.

Nu känner jag mig som värsta boven som snott bilden ovan.
Som fotograf (eller hobbyfotograf då..) så är jag fullständigt medveten om copyright och avskyr när andra snor mina bilder.
Men lägger jag ut något här nu så kan det avslöja min identitet, och det är därför jag har den här nya bloggen, så jag slipper allt trubbel det var förut och skriva om de här satans matvanorna.
Och så är den tjejen så jävla snygg. Smal men fortfarande snygga kurvor. Eftersom jag har en (liten) bootie själv kommer den inte helt försvinna, bara minska i storlek när jag går ner i vikt, så det är i princip mitt mål. Plus att jag gillar lite kurvor själv...

Hursomhelst faila jag precis, inte så värst, men lite. Kopp kaffe med lättmjölk, vilket gör det till ca, 40 kcal. Så 128 kcal ligger jag på nu och jag lär ta en till kopp, fast utan mjölk = 133 kcal.

Men jag känner att jag börjar däcka, speciellt efter skräckmardröms natten. Skrev bara trötthet men glömde nämna att jag hade svårt att sova och vakna av mardrömmar. Tänk er... En gubbe med en såg. Vanlig tandad såg. Som slår ner din pojkvän eller brorsa. Binder honom så han kan se din mormors hals bli avsågad. Men inte tjoho, hopp, nu ska vi såga ner träd. Utan centimeter för centimeter. Med pauser. Och hon står upp, fullt medveten om vad som sker. Gubben är inte medveten om att du är där, men när du försöker springa ifrån för att rädda ditt eget skinn så ser han dig. Din tanke är "han gjorde likadant mot X, bara svinga sågen och så var man av med halsen". Du ser honom flina mot dig och höjer sågen som han precis drog mot din mormors hals för att kasta den mot ditt huvud som en bumerang.
Sedan vaknar du, i ett bäcksvart rum. Det är den enda drömmen jag kommer ihåg. Hur mysigt som helst eller hur?

Hursomhelst! Jag däckar. Och jag måste plugga nu. Så nu går jag och hämtar en kopp svart.

Kan jag lika gärna lägga in snabbt också.

Äpple, 50 g: 26 kcal
Morot, 200 g: 62 kcal
Totalt: 88 kcal

Det är riktigt bra alltså. Jag antar middagen kommer gå på 200-300 kcal så då blir det 288-388 kcal totalt.
Det är banne mig glassigt.

Grymt skönt!
Sprang 41:23 minuter och hade kunnat fortsätta 20 till om jag fortsatt. När jag väl kom över 35 min kändes det som att jag kunde klara allt. Dock så tänkte jag att jag för säkerhets skull ska lägga av så jag skulle orka med alla 7 gymmaskiner.
Styrkan i mina armar är verkligen tarvliga. Det blev kanske ca. en timma på alla maskiner. Och för att inte glömma, 525 kcal sprangs av.
Nu har jag ätit en morot. Kände att hungern börja sätta in lite, var inte så värst sugen på att äta något, men fibrer behövs. Dessutom vill jag inte börja kasta i mig feta nötter ett par timmar senare.

Jag bugar och bockar att med svulla, rödsprängda ögon och lite smink lyckades ändå diskret flörta med gyminstruktören. Mums, vilken sötnos.

Juste, nappa åt mig People för ett par dagar sedan när jag var ute. Min gamla pretaniösa och fisförnäma klasskompis är modell på omslaget. Vi tillhörde samma umgängeskrets på den tiden. Av oss sex kvarstod bara fyra när gymnasiet börja som faktiskt fortsatte umgås med varandra, hon var inte en av oss. Hon har alltid varit pinsmal, dock naturligt. I alla fall vad jag vet. Men vilken extrem överraskning! Hon är inte ens så lång. Visst kan man vara glad för henne. Hon på omslag och jag i insändarna med politiska slagord mot alliansen. Vi två har egentligen kommit någonvart nu när jag tänker efter.
Och så slog det mig precis nu att det är idag vi har möte för vårt politiska ungdomsförbund.
Jag måste nog stanna hemma och komma ikapp allt.

Jag är bestämd på det här. T.o.m. lite taggad på att dra till plugget idag, men är ändå sjukanmäld så att jag hinner att hinna ikapp allt jag missat, speciellt i språk. Vill inte komma dit idag och känna mig som ett dumbass ännu en gång.

Frukost blev ett halvt äpple.
Jag har 7 kg att tappa, ett kommer jag väl loosa till imorrn för det är typ "flygande kilon" som jag haft. Sedan kommer det kämpiga.
Nu är jag redo att dra till gymmet, trots trötthet och uppsvullna ögon av all gråt igår. För en gångs skull!
Man behöver verkligen det för att kunna börja om, grina arslet av sig.
Jag är taggad på att bli smal igen.

Titta precis igenom gamla bilder och hur smal var inte jag 05/06. Det är dags.
Har laddat upp ipoden med massa bilder också så jag kan bli taggad igen på att springa ifall jag vill ge upp.

Det blev kaos och det blev drama.
Det blev skrik och det blev ånger.
Nej, jag kanske vill bara hitta tillbaka. Men inte till honom.
Det bir så relativt. Så imorgon ska jag ta tag i ALLT.
De här 8 kilona jag gått upp, de måste ner igen. De måste måste måste bara ner igen. Oavsett om det tar ett eller två år.

Imorgon måste jag ta tag i allt. Gå upp tidigt. Gör jag inte det har jag ingen kontroll över mina måltider eller mängden.
Sex ska jag upp och pallra mig till gymmet. Ska löpa i de där 40 min och inte banga.
Ska kämpa med maskinerna.
Ska äta mellan 500-600 kcal och inte mer. Och jag ska sååå räkna exakt. Jag ger mig själv två månader, jag vet att jag kan klara av det på en, men jag vågar inte.

Efter gymmet ska jag komma hem, andas lite och sedan skriva mitt fucking reportage och bli klar så fort som satan på 2-3 timmar. Sedan ska jag göra mitt projektarbete i en timma för att sedan plugga men samtidigt njuta av det franska språket.
Nu tar jag tag i allt.

Imorgon är det torsdag och imorgon börjar jag om igen. Nästa vecka 27/11 ska jag ha gått ner 2 kg. PUNKT.
500-600 kcal. No more.

Jag önskar jag bara hade hållit mig idag... Hur fan blev jag "normalviktig"? Jag som var så extremt smal med byxpr som hängde för bara 3 år sedan? Fy. Nu gäller det. Imorgon är det våga vägra frukost.

Sämre, så mycket sämre.
Första gången jag tillåtit mig själv att gråta på 3 månader. Och visst var det oundvikligt att äta massa med skit.
Jag sa att jag saknar honom och möts av likgiltighet.
Jag mådde bara sämre då, försökte gå och spy för att lätta på trycket. Att man gått upp 2 kg hjälper inte.
Inte så värst mycket kom det ut där heller.
Jag är så trött på allt. Jag tänker inte gå till plugget på hela den här veckan tror jag.

Jag har drabbats av en sådan extrem ångest de senaste dagarna.
Jag har ingen motivation till att försöka göra ett skit. Den är helt borta.
Jag var inte i skolan två dagar förra veckan och har inte brytt mig om att lalla mig dit idag heller.
Jag klarar inte av att sätta mig ner och göra det vad jag måste göra för det känns så tungt. Allt känns så tungt.
Jag släppte ett par tårar igår kväll när jag låg i sängen för att försöka sova.
En vän säger du lär veta vad som är rätt när det är dags.
Jag svarar att jag saknar honom.
En annan säger att det är självklart eftersom nu måste jag lära mig att vänja till vår relation nu.
Jag svarar att jag försökt det i tre månader, men älskar honom likadant på alla möjliga sätt fortfarande.
För det gör jag. Alla förhållanden har varit lätta att släppa på något sätt. Även min första kärlek som fortfarande förföljer mig, Mr. Player.
Han krossa mig, han tog allt. Och det är fortfarande svårt ibland. Men jag har accepterat att han har ett nytt liv.
Jag kan inte acceptera dock tanken att Mr. S skulle hitta någon annan. Det var lätt i början.
De första månaderna. Tills mina försök att gå vidare har visat sig lönlösa.
Ju mer jag försökte kommma ifrån honom desto närmare kom jag.
Vill jag ha någon annan? Jag vet inte.
Ska jag tala med honom?

Och fan vad misslyckat mitt ätande är. Ännu en anledning till att man vill stanna hemma, man vill inte visa sig.

Jag träffade en god vännina idag. Vi tog ett riktigt ordentligt snack om våra liv och relationer.
Jag har, som redan för ett tag sen, kommit fram till att jag inte vet vad jag känner för mr. Syndikalist.
Speciellt efter att vi sågs nu. Hon berättade sin historia om sitt ex och att det var i princip samma sak efter att de hade träffats efter att de hade gjort slut, det var stelt. Men sedan blev det mer som vanligt och han trånade efter henne.
Jag känner själv inga starka brinnande stormkänslor. Det gjorde jag inte ens under vårt förhållande.
Dock hyser jag värme och kärlek för honom. Om jag vill att vi ska fortsätta med något förhållande vet jag inte.
Men en sak är säker, om inte flera. Jag klarar inte av tanken att han skulle kunna vara med någon annan. Jag saknar honom och eftersom vårt slut var en överrenskommelse, en deal, men glada leenden på slutet, så har vår ställning till varandra aldrig varit fel. Trots att det kändes fel i slutet och vi hade tröttnat på varandra, det hade blivit uttjatat.
Och jag tar åt mig, jag tar åt mig om han inte svarar när jag kontaktar honom.
Så jag vet inte.
För jag tror, om jag får chansen, skulle jag nog försöka igen. Dock kan jag inte påverka det och jag vet inte hur jag ska påverka det och inte heller om jag vill. Det är just det som gör mig så jävla omotiverad och det hjälper inte känslan av ensamhet som härjar.

Tankarna har gått flera varv om.
Jag önskar det kunde vara vi.
Blir det lättare nu när jag vet att det inte finns någon chans att springa på dig?
Ibland kan man bara inte.

I'm gonna stay. You can't push me too far. There's no space in my heart. Where I don't wanna love you.

Vänskapsrelationer är svåra de med. En av mina närmaste vänner har samma problem som jag hade men en väldigt nära vän för två år sedan. Det börja med sådana här konflikter om prioritering och att bara en ville ses. Grus.
 Vi tog oss igenom det, dock haft våra separate liv samtidigt. Setts ibland. Dock på det senaste laget har det, som förut, bara gått på hennes villkor. Jag, numera, kan inte ta det lika bra. Ringer hon för att hon har tråkigt under en bilresa första gången på flera månader är det bara oväntat och inte uppskattat. Det är inte att hon tänker på mig, utan på att hon inte har några andra alternativ än att spy ut allt i sitt liv på mig. Och nu är jag bjuden på hennes födelsedagsmiddag, jag har dock ingen större löst och har för den delen heller inte erhållit så mycket information om var den är. Varför? Varför ska jag fira någon som jag träffat 5 ggr i år och ge henne en födelsedagspresent? Jag har försökt. Bjudit in henne på fester t.ex. och alltid fått ett nej. Nu säger jag nej, nu säger jag stopp. Vilket min närmaste vän borde också göra redan nu, tidigare, stå på sig. Hon viker som jag gjorde för två år sedan. Ibland går det bara inte.

Back on track med maten. Måste minska på intaget av mörk choklad bara så kan jag börja gå ner i vikt.
Imorgon har jag en bokad coaching tid på gymmet så jag kan bekanta mig med alla andra läskiga maskiner på platsen.

Jag lyckades ännu en gång däcka medan jag läste.
Nu har jag vaknat upp och lyssnat igenom James Morrisons nya och den förde tankarna tillbaka till min första kärlek Mr.Player som jag var tillsammans med för ett år sedan.
Första gången vi hade sex så spelades albumet Undiscovered i bakgrunden, dock är det inte bara det.
På en av låtarna "Nothing ever hurt like you" påminns jag verkligen hur smärtsamt det var när vårt förhållande tog slut så abrupt på hans initiativ.
Det smärtar inte längre, men jag saknar det. Och anledningen till att jag har haft problem med att dejta andra har varit just han. Mr.Player var talangfylld på alla tusen möjliga sätt, våra intressen var desamma, likaså vår egna livssyn på vad det här är och hur vi ska leva.
Jag var så rädd att han skulle playa mig och var bara innerligt mörk i tankarna. Kanske därför är jag hooked, för när han väl bevisade att han var så mycket mer och gav mig så mycket kärlek var det lätt för honom att lämna mig.
Jag vet inte vad som gick fel, men jag kan förstå det. Jag har accepterat faktum, men kan inte lämna honom bakom mig helt.
Enda sedan vi avslutade vårt förhållande en gång för alla såg jag aldrig honom igen, jag försökte, men misslyckades. Tills för ett par veckor sedan på en fest. Han kom då ner från min piedestal då han var som vilken människa som helst, jag såg dessutom att en av hans mest beundransvärda talanger försvunnit. Till synes i alla fall.
Nu lämnar han landet i ett par månader och likaså sin nuvarande flickvän.
Jag var fel och jag är fel. Fortfarande är han med mig och han har alltid varit rätt.

"Woah, it hit me like a steel freight train when you left me, and nothing ever hurt like you"

Herregud hjälp mig!
Hur kan jag inte sluta tänka?
Trots nuet så dyker Mr. Syndikalist upp i huvudet hela tiden. Hur han såg ut och hur han var. Hur han avslappnat spann vidare på sina tankar i samtalen utan att jag behövde göra större ansträngning.
Trots stelheten. Trots att vi gått ifrån varandra på olika plan. Trots att han i alla fall till synes förändrats...
Jag kanske inte kände honom tillräckligt ändå? Såg inte förändringarna. Trots det, vill jag ha honom i mitt liv nära mig, men ändå inte.

För som när jag gjorde slut var jag jakt på efter förändring och ett nytt liv, det kan jag få nu. Jag utesluter inte det längre.
Jag tror det är rädslan.

Våga vara rädd sjunger Kent

Jag skäms lite att säga att efter mitt första inlägg hade jag precis kommit hem från gymmet eftersom jag hade ätit glass till lunch innan. Inte okej.
 Resten av dagen skötte jag mig utmärkt dock.

Jag hade ångest på eftermiddagen då jag skulle träffa mitt ex. (vi kan kalla honom för mr. Syndicalist då det reflekterar hans politiska åsikt) Vi har inte träffats sen veckan innan vi gjorde slut. Vi gjorde det på telefonen för att det kändes bättre att få det snabbare överstökat när väl båda av oss kände att något var fel än att vänta till dagen efter.
 Trots att det var jag som tog initiativet har jag tvekat. Vi är vänner nu och var bästa vänner innan vårt förhållande. Vad blir det nu? Nu när man ska ses. Mannen jag älskat som bästa vän, pojkvän och vän.
Ensamheten i mitt liv tog sig en törn och jag börja nästan hoppas att saker och ting skulle vara så som när vi var tillsammans. Visserligen blev det ett sådant varmt hälsande med glädjande blickar som då. Men sedan, var det bara tomt.
Monotont. Konstigt. Ibland när vi skratta tillsammans var det som om han kolla på mig med samma blick. Sedan försvann den. Stelna till.
 Nej, jag har inte slutat älska honom som en av mina närmaste. Ett förhållande vet jag inte om vi ens skulle klara av.
Det är nog som han sa. Att leva i nuet är det bästa alternativet, inte grubbla över framtid och ifrågasätta sin dåtid.
Om man tar nuet nu, så kan jag sluta tänka på oss som inte finns längre. Utan mig och han som två separata enheter i en värld var vad som helst kan hända närsomhelst.
 Det var då jag bestämde mig att skriva till min väninna " Vi måse ge livet en chans. Ge det chansen att det löser sig vid RÄTT tillfälle".

Efter det hade jag en fikadejt. Extrem kontrast från fika med ex till en dejt med en kille man en gång strulat med tidigare.
Jag har på de senaste dejterna jämfört, hittat fel. Inte givit livet en chans.
Då tog jag tag i mig själv och börja sluta ifrågasätta min dåtid och se vad jag hade framför mig. Och jag tyckte om det.
 Det sluta med att vi drog ut i förorterna, bada bubbelpool med två andra hela natten, drog hem till mig och åt för vi var satans hungriga (jag åt en tidig frukost). Han spelade sedan gitarr i mitt vardagsrum och det lät ljuvligt.
 Jo, vid läggdags blev det självklart strul som ledde till sex. Första gången jag legat med någon jag inte varit tillsammans med, dock behövdes det.
 Därefter dock fick jag reda på att jag tagit hans oskuld. CHOCKING. Va?! VA? Oj då... förlåt.
Det känns på något sätt att jag utnyttjat honom. Jag vet att han gillar mig och han kysste mig hejdå sedan, och jag, jag tänker ta ställning senare. Men när jag och mitt ex (mr. Småstad, kommer från en smärre stad ett par mil utanför Sthlm) tog varandras oskuld hade vi ändå varit tillsammans i tre månader. Jag och den här killen har träffat tre ggr!
Men sen har ju olika människor olika syn på sex också. Tack gode gud.
 Det var dock skönt att få vakna upp bredvid någon för en gångs skull.

Det är första gången jag erkänner helt öppet och ärligt.
Ja, jag har ätstörningar.

Det har varit länge något jag kunnat styra över, velat gå ner i vikt men i princip hållt mig på samma skala ändå.
Tills nu. Jag har tappat kontrollen helt. Tillåter jag mig själv att äta spårar det ut och det blir bara helt fel.
Tidigare har det inte gått så långt. Att signalera alldeles för mycket till vänner blir också fel.
För de ser inte fetman som jag ser. De har en helt annan syn av smal än vad jag har.
Nej, jag förespråkar inte bara ben, inga muskler och inget hull. Snarare en frisk kropp utan överflödsfettet.

Och jag är rädd. Jag är så hemskt rädd att bli fet igen.
Nu när man är så rädd för så flera hundra många saker. Ens liv och var man kommer hamna nu. Ensamheten.
Då är fetman ännu en sak som jag fruktar.

Det här är jag. I ny dager. Jag har bloggat tidigare, men helt öppet och inte anonymt.
Det ledde till att många i min omgivning antog fakta om mig. Ledde till onödiga konflikter och sanningen tolkades på deras sätt vilket också bara var helt fel.
Så nu är jag här, för att lysa upp allt igen, men på mitt egna sanna sätt.
Inte diskret antyda att jag vill gå ner i vikt, utan försöka få grepp över mina matvanor som har spårat ut de senaste två månadern.
Från att vara nyttig och träna regelbundet till att hetsäta, få ångest, svälta, träna, hetsäta, spy, svälta, hetsäta, träna. Och ungefär i den ordningen.  Jag vill ha kontroll! Jag vill kunna stoppa i mig något utan att öka mängden fyrdubbelt så mycket när jag inte ens är hungrig längre.

Nu ska jag inte bara skriva om detta, för att det finns så mycket annat i ens liv som strular.
En av dessa saker är förhållanden. Förhållanden till andra som vänner och med killar.
Eller jag kanske ska säga partners då jag inte helt utesluter tjejer numera, vad vet jag när jag aldrig strulat med en.

Sedan ursäktar jag mig i förväg när politiska inlägg kommer, men det är något som intresserar mig så hemskt mycket.
Ja, detta var en presentation.
I'm the puppet and these are my confessions.