Nothing ever hurt like you
Jag lyckades ännu en gång däcka medan jag läste.
Nu har jag vaknat upp och lyssnat igenom James Morrisons nya och den förde tankarna tillbaka till min första kärlek Mr.Player som jag var tillsammans med för ett år sedan.
Första gången vi hade sex så spelades albumet Undiscovered i bakgrunden, dock är det inte bara det.
På en av låtarna "Nothing ever hurt like you" påminns jag verkligen hur smärtsamt det var när vårt förhållande tog slut så abrupt på hans initiativ.
Det smärtar inte längre, men jag saknar det. Och anledningen till att jag har haft problem med att dejta andra har varit just han. Mr.Player var talangfylld på alla tusen möjliga sätt, våra intressen var desamma, likaså vår egna livssyn på vad det här är och hur vi ska leva.
Jag var så rädd att han skulle playa mig och var bara innerligt mörk i tankarna. Kanske därför är jag hooked, för när han väl bevisade att han var så mycket mer och gav mig så mycket kärlek var det lätt för honom att lämna mig.
Jag vet inte vad som gick fel, men jag kan förstå det. Jag har accepterat faktum, men kan inte lämna honom bakom mig helt.
Enda sedan vi avslutade vårt förhållande en gång för alla såg jag aldrig honom igen, jag försökte, men misslyckades. Tills för ett par veckor sedan på en fest. Han kom då ner från min piedestal då han var som vilken människa som helst, jag såg dessutom att en av hans mest beundransvärda talanger försvunnit. Till synes i alla fall.
Nu lämnar han landet i ett par månader och likaså sin nuvarande flickvän.
Jag var fel och jag är fel. Fortfarande är han med mig och han har alltid varit rätt.
"Woah, it hit me like a steel freight train when you left me, and nothing ever hurt like you"
Nu har jag vaknat upp och lyssnat igenom James Morrisons nya och den förde tankarna tillbaka till min första kärlek Mr.Player som jag var tillsammans med för ett år sedan.
Första gången vi hade sex så spelades albumet Undiscovered i bakgrunden, dock är det inte bara det.
På en av låtarna "Nothing ever hurt like you" påminns jag verkligen hur smärtsamt det var när vårt förhållande tog slut så abrupt på hans initiativ.
Det smärtar inte längre, men jag saknar det. Och anledningen till att jag har haft problem med att dejta andra har varit just han. Mr.Player var talangfylld på alla tusen möjliga sätt, våra intressen var desamma, likaså vår egna livssyn på vad det här är och hur vi ska leva.
Jag var så rädd att han skulle playa mig och var bara innerligt mörk i tankarna. Kanske därför är jag hooked, för när han väl bevisade att han var så mycket mer och gav mig så mycket kärlek var det lätt för honom att lämna mig.
Jag vet inte vad som gick fel, men jag kan förstå det. Jag har accepterat faktum, men kan inte lämna honom bakom mig helt.
Enda sedan vi avslutade vårt förhållande en gång för alla såg jag aldrig honom igen, jag försökte, men misslyckades. Tills för ett par veckor sedan på en fest. Han kom då ner från min piedestal då han var som vilken människa som helst, jag såg dessutom att en av hans mest beundransvärda talanger försvunnit. Till synes i alla fall.
Nu lämnar han landet i ett par månader och likaså sin nuvarande flickvän.
Jag var fel och jag är fel. Fortfarande är han med mig och han har alltid varit rätt.
"Woah, it hit me like a steel freight train when you left me, and nothing ever hurt like you"
Kommentarer
Trackback
