I'm gonna stay
Tankarna har gått flera varv om.
Jag önskar det kunde vara vi.
Blir det lättare nu när jag vet att det inte finns någon chans att springa på dig?
Ibland kan man bara inte.
I'm gonna stay. You can't push me too far. There's no space in my heart. Where I don't wanna love you.
Vänskapsrelationer är svåra de med. En av mina närmaste vänner har samma problem som jag hade men en väldigt nära vän för två år sedan. Det börja med sådana här konflikter om prioritering och att bara en ville ses. Grus.
Vi tog oss igenom det, dock haft våra separate liv samtidigt. Setts ibland. Dock på det senaste laget har det, som förut, bara gått på hennes villkor. Jag, numera, kan inte ta det lika bra. Ringer hon för att hon har tråkigt under en bilresa första gången på flera månader är det bara oväntat och inte uppskattat. Det är inte att hon tänker på mig, utan på att hon inte har några andra alternativ än att spy ut allt i sitt liv på mig. Och nu är jag bjuden på hennes födelsedagsmiddag, jag har dock ingen större löst och har för den delen heller inte erhållit så mycket information om var den är. Varför? Varför ska jag fira någon som jag träffat 5 ggr i år och ge henne en födelsedagspresent? Jag har försökt. Bjudit in henne på fester t.ex. och alltid fått ett nej. Nu säger jag nej, nu säger jag stopp. Vilket min närmaste vän borde också göra redan nu, tidigare, stå på sig. Hon viker som jag gjorde för två år sedan. Ibland går det bara inte.
Back on track med maten. Måste minska på intaget av mörk choklad bara så kan jag börja gå ner i vikt.
Imorgon har jag en bokad coaching tid på gymmet så jag kan bekanta mig med alla andra läskiga maskiner på platsen.
Jag önskar det kunde vara vi.
Blir det lättare nu när jag vet att det inte finns någon chans att springa på dig?
Ibland kan man bara inte.
I'm gonna stay. You can't push me too far. There's no space in my heart. Where I don't wanna love you.
Vänskapsrelationer är svåra de med. En av mina närmaste vänner har samma problem som jag hade men en väldigt nära vän för två år sedan. Det börja med sådana här konflikter om prioritering och att bara en ville ses. Grus.
Vi tog oss igenom det, dock haft våra separate liv samtidigt. Setts ibland. Dock på det senaste laget har det, som förut, bara gått på hennes villkor. Jag, numera, kan inte ta det lika bra. Ringer hon för att hon har tråkigt under en bilresa första gången på flera månader är det bara oväntat och inte uppskattat. Det är inte att hon tänker på mig, utan på att hon inte har några andra alternativ än att spy ut allt i sitt liv på mig. Och nu är jag bjuden på hennes födelsedagsmiddag, jag har dock ingen större löst och har för den delen heller inte erhållit så mycket information om var den är. Varför? Varför ska jag fira någon som jag träffat 5 ggr i år och ge henne en födelsedagspresent? Jag har försökt. Bjudit in henne på fester t.ex. och alltid fått ett nej. Nu säger jag nej, nu säger jag stopp. Vilket min närmaste vän borde också göra redan nu, tidigare, stå på sig. Hon viker som jag gjorde för två år sedan. Ibland går det bara inte.
Back on track med maten. Måste minska på intaget av mörk choklad bara så kan jag börja gå ner i vikt.
Imorgon har jag en bokad coaching tid på gymmet så jag kan bekanta mig med alla andra läskiga maskiner på platsen.
Kommentarer
Trackback
