Gårdagens förhållade kriser
Jag skäms lite att säga att efter mitt första inlägg hade jag precis kommit hem från gymmet eftersom jag hade ätit glass till lunch innan. Inte okej.
Resten av dagen skötte jag mig utmärkt dock.
Jag hade ångest på eftermiddagen då jag skulle träffa mitt ex. (vi kan kalla honom för mr. Syndicalist då det reflekterar hans politiska åsikt) Vi har inte träffats sen veckan innan vi gjorde slut. Vi gjorde det på telefonen för att det kändes bättre att få det snabbare överstökat när väl båda av oss kände att något var fel än att vänta till dagen efter.
Trots att det var jag som tog initiativet har jag tvekat. Vi är vänner nu och var bästa vänner innan vårt förhållande. Vad blir det nu? Nu när man ska ses. Mannen jag älskat som bästa vän, pojkvän och vän.
Ensamheten i mitt liv tog sig en törn och jag börja nästan hoppas att saker och ting skulle vara så som när vi var tillsammans. Visserligen blev det ett sådant varmt hälsande med glädjande blickar som då. Men sedan, var det bara tomt.
Monotont. Konstigt. Ibland när vi skratta tillsammans var det som om han kolla på mig med samma blick. Sedan försvann den. Stelna till.
Nej, jag har inte slutat älska honom som en av mina närmaste. Ett förhållande vet jag inte om vi ens skulle klara av.
Det är nog som han sa. Att leva i nuet är det bästa alternativet, inte grubbla över framtid och ifrågasätta sin dåtid.
Om man tar nuet nu, så kan jag sluta tänka på oss som inte finns längre. Utan mig och han som två separata enheter i en värld var vad som helst kan hända närsomhelst.
Det var då jag bestämde mig att skriva till min väninna " Vi måse ge livet en chans. Ge det chansen att det löser sig vid RÄTT tillfälle".
Efter det hade jag en fikadejt. Extrem kontrast från fika med ex till en dejt med en kille man en gång strulat med tidigare.
Jag har på de senaste dejterna jämfört, hittat fel. Inte givit livet en chans.
Då tog jag tag i mig själv och börja sluta ifrågasätta min dåtid och se vad jag hade framför mig. Och jag tyckte om det.
Det sluta med att vi drog ut i förorterna, bada bubbelpool med två andra hela natten, drog hem till mig och åt för vi var satans hungriga (jag åt en tidig frukost). Han spelade sedan gitarr i mitt vardagsrum och det lät ljuvligt.
Jo, vid läggdags blev det självklart strul som ledde till sex. Första gången jag legat med någon jag inte varit tillsammans med, dock behövdes det.
Därefter dock fick jag reda på att jag tagit hans oskuld. CHOCKING. Va?! VA? Oj då... förlåt.
Det känns på något sätt att jag utnyttjat honom. Jag vet att han gillar mig och han kysste mig hejdå sedan, och jag, jag tänker ta ställning senare. Men när jag och mitt ex (mr. Småstad, kommer från en smärre stad ett par mil utanför Sthlm) tog varandras oskuld hade vi ändå varit tillsammans i tre månader. Jag och den här killen har träffat tre ggr!
Men sen har ju olika människor olika syn på sex också. Tack gode gud.
Det var dock skönt att få vakna upp bredvid någon för en gångs skull.
Resten av dagen skötte jag mig utmärkt dock.
Jag hade ångest på eftermiddagen då jag skulle träffa mitt ex. (vi kan kalla honom för mr. Syndicalist då det reflekterar hans politiska åsikt) Vi har inte träffats sen veckan innan vi gjorde slut. Vi gjorde det på telefonen för att det kändes bättre att få det snabbare överstökat när väl båda av oss kände att något var fel än att vänta till dagen efter.
Trots att det var jag som tog initiativet har jag tvekat. Vi är vänner nu och var bästa vänner innan vårt förhållande. Vad blir det nu? Nu när man ska ses. Mannen jag älskat som bästa vän, pojkvän och vän.
Ensamheten i mitt liv tog sig en törn och jag börja nästan hoppas att saker och ting skulle vara så som när vi var tillsammans. Visserligen blev det ett sådant varmt hälsande med glädjande blickar som då. Men sedan, var det bara tomt.
Monotont. Konstigt. Ibland när vi skratta tillsammans var det som om han kolla på mig med samma blick. Sedan försvann den. Stelna till.
Nej, jag har inte slutat älska honom som en av mina närmaste. Ett förhållande vet jag inte om vi ens skulle klara av.
Det är nog som han sa. Att leva i nuet är det bästa alternativet, inte grubbla över framtid och ifrågasätta sin dåtid.
Om man tar nuet nu, så kan jag sluta tänka på oss som inte finns längre. Utan mig och han som två separata enheter i en värld var vad som helst kan hända närsomhelst.
Det var då jag bestämde mig att skriva till min väninna " Vi måse ge livet en chans. Ge det chansen att det löser sig vid RÄTT tillfälle".
Efter det hade jag en fikadejt. Extrem kontrast från fika med ex till en dejt med en kille man en gång strulat med tidigare.
Jag har på de senaste dejterna jämfört, hittat fel. Inte givit livet en chans.
Då tog jag tag i mig själv och börja sluta ifrågasätta min dåtid och se vad jag hade framför mig. Och jag tyckte om det.
Det sluta med att vi drog ut i förorterna, bada bubbelpool med två andra hela natten, drog hem till mig och åt för vi var satans hungriga (jag åt en tidig frukost). Han spelade sedan gitarr i mitt vardagsrum och det lät ljuvligt.
Jo, vid läggdags blev det självklart strul som ledde till sex. Första gången jag legat med någon jag inte varit tillsammans med, dock behövdes det.
Därefter dock fick jag reda på att jag tagit hans oskuld. CHOCKING. Va?! VA? Oj då... förlåt.
Det känns på något sätt att jag utnyttjat honom. Jag vet att han gillar mig och han kysste mig hejdå sedan, och jag, jag tänker ta ställning senare. Men när jag och mitt ex (mr. Småstad, kommer från en smärre stad ett par mil utanför Sthlm) tog varandras oskuld hade vi ändå varit tillsammans i tre månader. Jag och den här killen har träffat tre ggr!
Men sen har ju olika människor olika syn på sex också. Tack gode gud.
Det var dock skönt att få vakna upp bredvid någon för en gångs skull.
Kommentarer
Postat av: A
ja, du har så rätt, självklart. man ska satsa på nuet, endast.
dock är det så fruktansvärt svårt att inte tänka bakåt, eller framåt ochså för den delen. och jag är så less på siffran 49, har stått stilla i veckor. min förbränning är åt helvete, kroppen inställd på svält och elände så neråt går det då inte. fan.
ta hand om dig du.
Trackback