Puppet Confessions

Underbart, helt underbart...
Jag tänker inte fira jul. Jag är fetare än min morsa.

Vilken seriös bitterhet uppstår inom mig när jag inser att jag inte kan somna på grund av min insomnia under självaste julafton. Visserligen med ett leende på läpparna då jag bestämde mig för att läsa min favoritförfattares bok och ännu en gång måste jag vika sidkanter för jag hittar citat som är underbara, vackra och sätter alla mina tankar i ord. Inte för att glömma ens klickande med ännu en man. Emellertid har han inte gjort något mer för mig.

Han talar även om samma rädsla som han har för att fullföja sin dröm som jag har, att sätta sig ned och skriva. Inte bara att han hittar lösningar på mina problem, utan också har dem. Jag kommer ihåg i Augusti då jag kände att mitt förhållande inte stämde. Jag läste även då en av hans böcker. Jag hittade ett stycke på flera sidor som fick mig att inse att jag var tvungen att avsluta det hela. Det talade om att gå vidare, så specifikt. Alltid, alltid, av någon magnifik slump så stämmer det. Nu talar han om sin zahir, en zahir som har förföljt mig i nu ett år och två dagar. En zahir som han accepterar nu, likaså som jag gör mer och mer. En ny slags följeslagare. Dock är det mest underbara, det är att han får mig, utan någon vidare eftertanke från min sida, han får mig att skriva. Det är som den där modern jag talade om tidigare eller som en faders klapp på axeln.

Det som får mig att garva ännu mer i denna stund var dock när jag tänkte fördriva min tid genom att titta vad som kan ha kommit in på min mail. Jag gjorde det stora misstaget att inte titta var jag klicka och hamnade på en sida jag tidigare snabbt slängt en blick på av ren nyfiken vad som kan gömma sig bakom en enkelt felstavning. För icke, nej, jag hamnade inte på hotmail.

Nej usch! Mina feta vän la upp bilder på mig på facebook som är från första ring. Det värsta är att där vägde jag två kg mindre och är så jävla fet där. 

Är hemma hos min kompis nu på hennes laptop medan hon duschar för sedan ska hon följa med mig i min sista minuten julklappshandling. Vad köper man till en socialistisk vegan? Jag känner verkligen inte min syster...
Frukosten gick bra här. 1½ macka med sockerfri marmelad, 2 dl fil, en shot apelsinjuice och te.
Sedan blev det dock en hemmagjord latte och tyvärr en halv kaka som hennes bror bakat.

Ska vi se, lite matematik:
Frukost: 60 kcal + 80 kcal+25kcal+5kcal= 170 kcal
"Fika"/lunch: 10kcal+80kcal+60kcal=150kcal
Totalt: 320kcal

Ganska bra för idag ändå! Jag kanske kan hålla mig till något så lågt som 500 idag.

Förresten, den här vännen som jag är hos nu. Hon är den enda jag fullständigt erkänt för att jag har problem med mat. Hon prata med mig nyss om det. Det är skönt att hon bryr sig, men man vet inte riktigt vad man ska säga och så. Speciellt när det ämnet är så känsligt. Men hon har hjälpt mig jättemycket på senaste tiden. Speciellt efter min hetsperiod nyligen också. Hon gav mig ett så bra råd.
Ni vet när man var liten då var ens mammas förslag nästan lag, "för mamma sa det så är det så". Numera trotsar man föräldrarna, dock ser jag henne på det sättet. Som en mamma, säger hon att jag borde göra det, gör jag det. Hon är fin.

Ge mig den kroppen. Stiletterna med. Och henne också för den delen, det är sådana här kvinnor som gör mig till bi.

Usch vilken dyna jag har. Tänker på det nu, helt oundvikligt.
Jag hoppas jag verkligen kan sköta mig till den 27:e nu åtminstone. Så jag går ner kanske 2 kg så jag inte har fullt så mycket ångest att gå ut på fekke som jag har nu när jag går ut på stan.

Idag steg jag upp tidigt för att julhandla med mamma. Leta mest efter saker till mig. Jag måste ha en ny väska som min nya dator får plats i, hittade dock ingen, mest skräp därute. Kanske finner jag något i Berlin?
Annars så inhandlades 3 nya behåar, ett par trosor, en spetströja, strumpbyxor och så mycket som TRE par skor. Varav ett par gick på frikkin 899 spänn. Själv förvånad. Jag menar, mest för att jag ska få en jäkla macbook på 15.000. Tre par skor är lite väl för en mor att betala som har ganska låg lön då hon redan måste betala en sjukt dyr dator.
Jag vet inte vad som hände där alltså. Men underbart generöst och snällt.

Imorgon ska jag tidigt upp för jag ska till min kompis var vi ska äta frukost och titta på Harry Potter, för vi kom fram att det var ganska juligt när hon var här hemma hos mig i lördags och vi julbaka tillsammans (jag vet, dumt).

Jag måste säga att förutom min kroppsångest så mår jag bättre i övrigt på något sätt. Det skulle vara bättre dock om jag kunde tappa alla jävla fettokilon, fyfan alltså. Men mitt självförtroende börjar gå upp lite. Vi måste nog tacka mitt ex för det. Han tog hand om mig så bra därborta.

Jag ville verkligen spy av skratt när min väninna fick ett par trosor i 38 av en annan kompis.
För hennes kommentar var "åh, men de är för stora." Jag stirrar på henne och förundras. För stora? Det är väl hennes storlek perfekt. Med mitt feta ass förundras jag varje gång jag kommer in i en 36:a. (och may I say att eftersom jag knappt har några bröst alls (75A) har allt lagt sig på baken, huu).
Vår kompis rädda verkligen nästan dagen, bara för att väninnan är så tjurig och barnslig, och sa att det inte fanns några andra storlekar. Då säger min väninna som påstår sig ha 36 (låt oss inte glömma att nämna att hon borde gå upp en storlek när det gäller tightare tröjor) att H&M också har stora storlekar. Ha? Eller inte. Tyvärr är jag så jävla fet att jag kan knappt ha på mig en 34:a utan att jag känner hur all fokus ligger på allt fett runt buken. Nej, flicka lilla. Inse faktum att du är tjock. Lika tjock som mig om inte mer.

Förövrigt har jag inte vågat väga mig sen sist. Jag lägger fokus nu på att kunna äta bara nyttigt, lite fett och kolhydrater och försöker ligga än så länge på 600 kcal. Det gör så att jag avstår från hetsätandet. Eftersom förra och början av den här veckan var en mardröm vill jag bara slippa. För jag vet, att äter jag så, kommer jag ändå tappa 0.4 kg per dag.
Pussah!

Efter att ha suttit och läst en bekants blogg vill jag bara spy över meninslösheten i den.

Jag blev så sjukt irriterad idag när jag satt i bilen och lyckades få in några meningar i mitt huvud av vad de sa på radion. För egentligen lyssnade jag på min egna musik i ipoden. Skicka in nomineringar eller dylikt till prisutdelning för affärskvinnor.
 Vad har de döpt galan till? Beautiful business award! VA?! Skojar min doja!
Jämlikhet, of course, vi kvinnor får göra karriär och har till och med prisutdelning. Men vad var det för helvetes mansschauvenist som kom på namnet? Kvinnor är vackra, måste vara vackra. Visst är det inget fel med det, hellre snyggt än fult, men vad har affärer och karriär med det att göra. VAD I HELVETE?

Usch. Med tanke på allt jag ätit borde jag inte äta på sådär... en månad?
Nu är jag hemma, nu mår jag bättre mentalt. Men kroppen är fan död. Nu har jag mer att tappa för nu har jag gått över det acceptabla till och med. Nu sitter jag med en kopp te och smaken efter min sista lussebulle för alltid i munnen.
Imorgon är det upp i gryningen, sysselsätta sig och ha sig, men inte äta. Inte äta tills jag blir hungrig. Och då ska jag få i mig ett nyttigt mål utan överflöd av kolhydrater och socker.
Jag får migrän av den här dåliga mathållningen.  För ni må allt kalla 1000 kcal för hetsätning, men när jag kommer igång, då går det på 3000 till 4000 kcal. Och det är hemskt dåligt, men jag orkar ine spy. Jag tänker ta den jävla stora smällen, lära mig av det misstaget och börja om. Okej. Jag börjar om.
Puss på er. För nu är det te, film och sedan efter det en bok för att att därefter däcka.

Då är man hemma igen. Udda.

Jag tänkte bara säga att jag lever här ute.
Det är skönt att slippa tänka och reflektera. Så fort jag tänker på mitt Stockholmsliv får jag ångest. Jag klarar helt enkelt inte av den där skiten som finns där. Så det är skönt här ute.

Idag körde vi lite roadtrip med mitt ex bakom ratten, bra förare om han så vill. Annars vingel som fan för att jävlas.
Andra dagen jag är här alltså, jag kommer hem igen på lördag. Jag vill nästan inte tillbaka. Jag vill inte tillbaka till mitt liv.
Men det kanske inte är det som är problemet, här är det verkligen don't think, do. Inte så mycket av det där hemma.
Reflekterar så lite här, dock är det enklare också att inte göra det. Så fort något påminner mig alldeles för mycket om livet som det är som vanligt är det rå ångest. Å andra sidan, jag får lite ångest av lantislivet här också, kan de inte bli mer tråkigare?

Det intressanta är, jag har ju lite sovsällskap numera, helt platoniskt dock! Men det intressanta är att jag verkligen bara kan tänka mig själv 2 år yngre, liten fjutt ligga i samma säng bredvid mitt ex och vara gosig. Numera är det en helt annan grej. Vi är bra vänner, vilket är skönt, bra vänner som slåss, retas och allt det där. Men det är lugnt.
Nu ska jag dra till E-tuna snart på ännu en roadtrip, sen kommer vi tillbaka för att laga middag.
Och juste, det här med mat! Det är så skönt att mitt ex säger hela tiden "det här är en fristad, tänk inte på det", jag slappnar av lite till sinnet. Tar distans, men äter fortfarande hyfsat bra.
Puss på er alla!

Har en bulimisk period just nu och jag klarar inte av det själv.
Vill avstå från för att det äcklar mig, men sen får jag bara ångest och tröstäter, men det är inte det som hjälper utan det är att spy. Det är en sådan skön känsla då. Och avskyr det egentligen för jag mår mycket bättre när jag inte äter.
Så för att få lite ordning på allt så ger jag mig av redan ikväll.
Från Stockholm, 8 mil bort. Hej Stränkan.

Blöh. Svullna ögon, svullo allt.
Huvudvärk och allmänt äcklig.

Funderar att ändå åka mycket mycket tidigare till Strängnäs trots att jag är fetto igen.
Men skolan imorgon skulle inte vara så farligt att gå till, torsdag är värre, men då har Mufarna tillfrågat om man kan kontra på en annan skola.

Gick upp vid 13 kanske. Klara inte av en lektion idag ens.
Ska inte käka mer idag, men det blev mat... det blev det. En normal måltid, för en gångs skull. Lagom.

Visst hade jag rätt med att sätta målet till på torsdag för jag har gått upp ytterligare efter igår.
Just nu sitter jag i skolan och skriver på en survey jag skulle gjort till psykologin för flera veckor sen, synd att ens betyg sätts idag, typ? :S Fail verkligen, verkligen något jag måste ha mvg i men kommer nog inte lyckas med. Förhoppningsvis sätts det när terminen är slut på 50 poängs kurserna.
Skrev en in-class writing i engelskan också och det gick bra faktiskt, fast jag hade gärna velat gå mer in depth och ha mer analyser med, inte så mycket man hinner dock på 70 min när det gäller Heart of Darkness.
Så lite duktig har jag varit idag och jag har inte heller ätit något.
Så torsdag är målet igen, då ska jag ha nått 51 kg.

Igår kände jag mig så hemskt frustrerad. Jag pratade lite med Mr. Småstad och han öppna en dörr för mig så jag kunde berätta vad problemet var. Mådde så skit igår. När jag lutade mig över toaletten kunde jag bara tänka på mitt ex och stoppa upp fingrarna i halsen, "han är inte min längre" tänkte jag. Dessutom är vår lägenhet så hemskt läskig när man är ensam, det här låter kanske dumt och så, men jag känner alltid en närvaro där hemma, ya know. Anyway.
Jag sa det till Mr. Småstad, att jag mår dåligt. Att jag tänker på Mr. Player fortfarande, inte varje dag längre, men när jag gör det nu så är det hemskt. Att jag spenderade nästan hela dagen ovanför toalettstolen.
Och hans respons var "Du behöver verkligen komma hit. Och tänka på något annat". Då kom gråten som satt i halsen hela tiden, för på något sätt förstod han vad jag behöver. Jag svarade att jag vet och då fråga han mig om jag kanske inte skulle komma lite tidigare till honom.
Jag kanske gör det, för min högra hand värker efter att ha stoppat upp den i mitt gap och halsen skaver. Jag vill härifrån. Men å andra sidan, det var skönt att få lite plugg undanstökat idag. 

Någonstans har det bara slagit mig, från ingenstans.
Samtidigt som man från den aspekten kommit över det, har man inte alls. Om ett par dar är då mitt ex blev sjuk och sluta tala med mig. Svarade inte på mina mobilsamtal, för hans ursäkt var han var och låg och sov.
Den 21:a hade han magrat av helt då jag kom till hans skolavslutning då han skulle spela. Jag skulle äntligen få träffa honom, umgås med honom efter ett bra tag. Han ställde in det och jag åkte hem.
Den 22:a trodde jag att då skulle jag få träffa honom, men det var natten han tog paus med mig och den har etsat sig in i mitt minne. Varenda litet steg, ord, vind, snöflinga.
Det är snart ett år sedan och det har varit svårt att glömma honom. Trots att jag till och med har haft ett förhållande efter det.
Det är juletider.
Det stod i min dagbok att varenda julsång skulle påminna mig om honom. Jag överdrev mycket där i boken, men jag tror, jag tror det är sant.
Jag brukar ofta skämta över mina misstag. Jag vet att jag ångra att ta kursen matematik C, men sedan är det inget mer med det. Sedan är det få saker jag ångrar.
Mitt största misstag. Mitt största misstag var att inte se alla tecken i vårt förhållande. Vårda det.
Jag var självisk och när vi gjorde slut sa han att det var bara skitsnack han sagt när vi tog paus. Nej, det var det inte.
Kanske är det fel att skylla allt det på mig själv. Det var ju bara "fel" enligt honom, vi två.

Vad är det då som får mig att tänka tillbaka?
Det är skillnad mellan att vara kär och att älska. Att vara kär i kärleken och att vara kär i någon.

Då reder vi ut det. Var/(Är?) jag kär i kärleken eller i honom?
Visserligen var jag kär i kärleken för jag njöt av varenda sekund och det sumpa allting. Jag blev blind av den.
Däremot, jag måste ha varit kär i honom. I honom.
Kärlek har jag fått från andra håll som sagt när jag hade ett förhållande(med någon jag älskade dock, men inte var kär i), jag har sumpat dejterna jag haft på det senaste laget, varför?
För ingen var som han, ingen. För skulle jag vilja ha bara kärlek skulle jag låta dem bli kära i mig och behandla mig som han gjorde. Men jag gav dem ingen chans, för de hade inte samma stimulerande intelligens, sociala kompetens, humor, intressen, teori på vad livet är och ska vara. Allt, för ni vet, han var perfekt för mig. Han var perfekt för mig, för vi hade så mycket gemensamt. Vi har till och med samma favoritförfattare, och det händer sällan.
Att jag sitter här och fortfarande talar om det. Bevisar inte det att jag var kär i honom och inte bara i kärleken?

Var jag bara kär i honom eller älskade jag honom också?
I det senaste förhållandet jag hade kan jag kort och gott säga att jag vet med all säkerhet att jag älskade honom. Vi var bästa vänner och vi har kontakt även idag, kanske inte sådär jättebra, men fortfarande.
Jag kan inte inte svara på det i den här situationen direkt. Jag var ju kär i honom.
Mr. Syndikalist, mitt senaste förhållande, jag hyser värme för honom i det sättet att jag bryr mig och önskar honom gott.
Men, det gör jag ju med för Mr. Player (det är honom hela inlägget handlar om)?
Jag blandar mig inte i i hans förhållande med F. Och när han tala om för mig den exakta tiden de hade varit tillsammans när vi sist sågs för att jag fråga, så tänkte jag, lyckos honom som har någon han älskar så mycket. Lyckos henne som har någon som älskar henne så mycket.
Jag vet att jag brydde mig om honom då. Jag försökte tala med honom om lite tyngre grejer, men han orkade inte.
Det är svårt att säga om jag älskade honom, men han är kvar i mig. Han är verkligen kvar i mig. Kvar i mig.

Remember we used to dance, and everyone wanted to be you and me, I want to be too, what day is this? Besides the day you left me

Stay or Leave - Dave Matthews (en artist han älskar, fick mig att lyssna på, som jag har lyssnat på frekvent tills jag blev singel igen för då klara jag inte av det längre. den här låten relaterar jag starkt till den perioden det gick utför för oss, jag hade den nästan på repeat dygnet runt)

Jag vakna, jag åt, jag spydde, jag åt, jag spydde.
Vet att jag inte fick ut allt i sista omgången, är så trött så jag klara inte av mer. Förhoppningsvis fick jag ut det mesta i första, för det var en massa onyttigt skit. Det sista jag åt var mer ok.
Nu ska jag sova igen.

Vaknade inte för så längesen.

Efter att jag hade spytt kände jag mig lite hungrig och jag åt några mackor med smör på och tortellinis som mamma hade lämnat efter att hon gjort dem. Så sjuuukt gott.
Jag ångrar inte att jag åt dem, kolhydrater. Fick mig på lite bättre humör och håller det jämnt nu också.
 Talade med mitt ex Mr. Småstad ett tag på telen vilket var trevligt innan jag gick och la mig.

Först lite snabbt om vikten, yes, jag har tyvärr gått upp. Dock inte allt jag tappat, tack gode gud. Men till 52 kg.
Just nu känner jag mig inte så frustrerad för det var ju så gott med lite mat för en gångs skull, sen är jag inte hungrig nu heller så det är lugnt.

Jag tänker lite för mycket ibland. Innan jag gav av mig till festen hittade jag min gamla dagbok tillägnad Mr.Player. Den handlar väldigt mycket om mina känslor efter att vi tog paus och allt det där. Det var en slags distans jag hade till den när jag läste den. Det är så mycket man glömt bort. Som man klarat sig utan.
 Sedan att se hans flickvän vara där kändes inte så mycket. Där är hon ja liksom. Visserligen stirrade hon på mig för hon ville ju inte att vi två skulle fika när vi väl bestämt det så det blev inställt. Och visst kändes det lite som en victory när man, trots att man inte är smal, är grymt smalare än henne. Men inte så mycket mer. Bara tomt. Liksom jaha. Okej. Visst. Går det nåt bra på tv?
 Det finns inte så mycket mer. Inte heller när min killpolare nämner honom hela tiden. Det är en sådan distans, neutral.
Något är det som gör mig frustrerad. Och jag tror det är det faktum att jag varit i förhållanden konstant i två år nu, med 2-3 månaders mellanrum. Och alltid var jag på g med mina framtida killar under den tiden. Jag är så ovan.
 Jag vet inte riktigt hur jag ska heller ställa mig till mina vänskapsrelationer. Det blir lite svårt ibland. Jag borde dock inte ställa alltför höga krav på dem.

Hursomhelst, jag har tråkigt nu. Jag har sovit till två och jag är inte sugen på någon mat, så jag ska nog faktiskt plugga nu. Amazing, verkligen.

Edit: eller så vill inte mina vänner ha ngt med mig att göra.

Åh! Så bra! Så jävligt bra!
Seriöst.
Hela dagen gick bra, tills min killpolare övertala mig att dricka hans jägermeister. Visst, lite sprit skadar väl inte tänker jag.
Som ska självklart öka till mer, som självklart utvecklas till även ätande när jag kommer till festen.
Där, yes! DÄR! Får jag syn på Mr. Players nya flickvän. Måste säga, att trots att jag inte hade gått ner de där 3 kilona hade jag varit jävligt smalare än henne ändå. Något skönt, fast hon får killen...
Sedan kom jag hem, mer mat för att dämpa hungern.
Sedan tvinga sig spy. Spy igen.
Just nu orkar jag inte heller bry mig.

Aj. Det var inte bra med fem pepparkakor och två lussebullar som dessutom innehöll vaniljsås.
När jag inte har suttit har jag sett till att gå dock.
Och nu ska jag ut på fest.
Drar med mig min syrra som kom oväntat till filmfestivalen vi anordna.

Mitt störts problem nu är, skorna! Var är dem, ska jag ha dem och orkar jag gå omkring i klackar?

Lite besviken på mig själv faktiskt.
Inatt när jag vägde mig såg det helt okej ut på vågen, dock har det inte minskat till nu på morgonen.
Jag hade hoppats på att gå ner ytterligare 0.2 kg, men nej.
Hursomhelst, jag gick ju upp igår, men har gått ner till 51.6 kg nu. Tappat 1.2 kg sen igår alltså. Totalt har jag tappat 2.9 kg sen i måndags tror jag?
Målet till imorgon är att nå 51.2 kg och det är det jag tänkte nå på torsdag egentligen, men jag klara av det snabbare.

Tog en macka med keso nu, 57.5 kcal

Allt gick som planerat tills jag tog en kopp vatten och tala med min mor.
För att citera min styvpappa "hon tror du är en porslinsdocka och vill sätta upp dig i ett vitrinskåp". Det är verkligen så.
När jag skulle dra ut blev det diskussion. Specilellt om att jag blir myndig snart och jag lär självklart vilja gå ut.
Men nej, hon ska trycka ned mig och säga att det inte gör en jävla skillnad för "fina flickor går ut i tid och kommer hem i tid".
Oj då, då har hon missat något, för jag är ingen fin flicka. Jag börja dricka som 15 åring, har sedan dess tappat oskulden, tagit droger och rökt. Tack hej.
Sedan blev det värsta diskussion om Berlin, min styvfar försökte få mig att stanna och jag var nära på att göra det, men sedan kalla min morsa mig för inkompetent och att jag aldrig skulle komma in på något universitet.
Jag är ju extremt inriktad att läsa socialantropologi som major och ha political science, english litterature och philosophy som minors. Tack för den. Jag slängde igen vår ståldörr och gick därifrån.
Tände en cigg.
Jag röker sällan, egentligen aldrig, men har ett paket ifall, för jag vet att sjunker jag så lågt att jag mår så hemskt dåligt vill verkligen, men kan inte gråta och känner att allt bara är ett jävla svart hål då måste jag ta en cigg. Speciellt för att lugna ner mig.
Gick dit var jag skulle gå och ringde Fröken Femme Fatale för att hitta något stöd, ska ju trots allt åka med henne. Vilket hjälpte, dock stanna jag inte så kvar på spelningen med mina två killkompisar som var där. Inte värst social och glad.
In fact, min styvfarsa ringde mig i rättan tid och erbjöd sig hämta mig. Så vi snacka.
Sen har jag suttit och kollat på  hockey med honom och pratat ett tag. Inte om så mycket in depth, men lite har jag nämnt om hur jag känner om saker och ting. Enligt honom ska jag parkera resgrejen tills någon gång på julafton då jag kan ta upp det igen.

Nu måste jag se på Slacker Uprising för imorgon ska det hållas filmfestival på ABF-huset här i Stockholm och jag ska fixa diskussionsfrågorna. Välkommna ni som kan! :)

Jag är ju fortfarande glad och så, men de dåliga tankarna kommer snabbt.
Jag börja tänka på att jag och min killkompis diskutera varför man inte vill ha kontakt med sitt ex och att han inte heller förstår varför Mr.Player verkligen vägrar. Varför hatar han mig finner jag mig själv tänka.
Och visserligen är inte det fallet och jag skulle inte tänka så om... om mina vänner fanns i mitt liv.
Min kompis ska ju ha fest imorgon och jag tog ju reda på allt som planerat, dock verka hon dissig och jag får känslan av att hon inte vill ha mig där.
Jag ska ut på en pub när jag fyller år, men det är så få som faktiskt tackat ja.
Min bästa vän har inte svarat på ett sms om att ses i helgen.

Det finns ju dem som inte är dissiga. Dock känns det konstigt att ha 4 missade samtal från en tjej man halvt blivit lite tight med i klassen nyligen, men inte hör ett skit från de närmsta.
Å andra sidan kontakta min killpolare mig och jag har haft kontakt med en annan tjej.
Sen kan man inte glömma att alla har sina egna liv, självklart!
Jag önskar man kunde få lite mer stöd när man mår dåligt dock.
Jag ska ju vara ensam hemma nu i en vecka för att mina föräldrar åker utomlands. Mor ska gå på en behandling för att hon är sjuk, någon som frågat hur det känns? När hon är sjuk och allt?
Alla säger "jag finns här för dig om det är något" om man har sagt något, men försvinner man eller helt enkelt finns där men gör det klart att allt inte är okej. Var är alla?

Och juste!
Jag fick samtal från en tjej i min klass och hon berätta att vi inte haft någon natur idag. ha! In your face biiiatch.

Dessutom, jag har fått lite hopp på killfronten. Min killpolare som jag fika med idag är så sjukt mysig.
Och han har rätt slags personlighet som man kan snacka med, jag trodde de var utrotade. Om han finns, så finns det fler.
Å andra sidan kan det förklaras med också att han är bästa kompis med Mr. Player, ni vet, han som jag hade grovt svårt att komma över. Vem vet. De finns i alla fall. Det gäller bara att ha ögonen öppna så kanske en dag så. Inte så viktigt ändå.

Jag tror min pluggplanering blir tvungen att bli ändrad.
Jag satt på DC enda fram tills 15 vilket var asnajs, för ingen mat tills dess. Där tog jag dock en kaffe.
Satt och hjälpte även till att dekorera pepparkakor och det sluta med att jag tog ca. 2, men det känns inte så farligt.
Sen blev jag räddad av min killkompis som hade tråkigt och undra om vi kunde träffas för en fika. Så med honom har jag umgåtts i 3 timmar och jag tog ytterligare en kaffe.
Känns verkligen som det är dags att vila nu istället, så sjukt trött. Kändes lite trist att plugga på en fredag så jag fick erbjudande att följa med på en grej på Lava, ett band som ska spela. Så jag ska träffa polarn sen igen.

Måste säga att det var så sjukt skönt på DC att umgås med människor man inte direkt känner så bra, men trivs med. Riktigt mysigt att sitta där och ha julmys. Det var inte heller så många som kom vilket gjorde det lättare att umgås med alla. Helt underbart. Julmusik, pepparkakor, lussebullar, levande ljus. Sedan blev det dock utbyte av julmusiken till mer politisk musik så att säga.
Jag känner att jag MÅSTE visa min finaste pepparkaka som jag dekorera!

Jag är rejält chockad. Jag har gjort upp min pluggplanering nu i veckan och allt är ju bara för enkelt?
Det är inte alls mycket att göra. Dock så har jag ju självklart missat mycket, och några lärare kommer sänka mig bara för det.
Speciellt naturkunskapskärringen. "You havn't been in lab for a time, so you can't get an excellent". Fuck you. Du då?!
Hon har ju haft lunginflammantion, men inte spelar det någon roll. Hursomhelst, 2009. Då.
Jag tror det är all stress och press som gjort mig blind. Jag har nog behövt den här tiden för mig själv.

För vet ni vad? Det här året påminner mig extremt mycket om 2005 på varenda lilla vis. Inte exakt likadant, verkligen inte, men alla känslor etc. 2006 minns jag som bästa året i mitt liv. Så 2009 då kanske? Efter regn kommer solsken.

Annars sitter jag och nyser och fryser nu efter vandringen hem i regnet från gymmet.
-643 kcal på löpbandet och så körde jag en gymmaskin idag också, ben och rumpa (woo, klara av 30 kg). Vet inte riktigt om jag ska träna så mycket på maskinerna, är rädd att jag inte kommer ha så mycket koll hur mycket fett jag kommer faktiskt gå ned. Speciellt när man bryter ned muskler då också. Ofta de kommer byggas upp när man äter lite.

Nu ska jag dricka upp mitt te, fixa mig och dra till DC. Puss på er!

Jag borde ha spytt. Jag vill inte tala om det ens.
Idag tänker jag träna skiten av mig och inte äta ett skiiiiit idag.
Jag måste bara hålla mig själv upptagen så att det ska fungera. Fyfan vad jag är missnöjd med mig själv.
Tänker bara på hur bättre det skulle vara om jag gått ner, lite finare. Heffaklump.

Tänkte bara säga godnatt till er alla och imorgon blir det en bättre dag! Eller hur?!
DÅ KÖÖÖR VIII!

5.30 ska jag upp och drar till gymmet
Vid 7-8 drar jag hem och duschar och shit.
Lägger upp en pluggplanering för dagen och helgen
Drar till distrikcentralen och myser till 13-14?
Ringer en vän och frågar om festen hon håller i på lör
Pluggar
Jag borde hitta på något till på kvällen så jag inte är i närheten av mat också... kanske ska jobba med filmen till filmfestivalen då?

Natt på er! <3

Då var man hemma igen.
20 minuter dit och 20 minuter dit, mindre promenader.
Det blev inte så mycket idag, ingen föreläsning heller för den delen. Bara det vanliga mötet och jag fick vara ordförande. Första gången så det gick lite trögt. Hursomhelst!
Det roliga var att snubben som också är med där, är 3 år yngre, går i samma högstadieskola som jag gick i och vi planerar ett torgmöte tillsammans, han, ja han är kusin till en av mina närmaste vänner.
Det slog mig aldrig att de har samma efternamn. Världen är alldeles alldeles för liten. OCH det här är ju Stockholm! Va liksom?!

Min kväll/natt är också räddad. Eftersom jag lider av insomnia blir det så olidligt att vara uppe om man varken är sugen på att läsa eller plugga. Nu ska vårt ungdomsförbund dock ha en filmfestival i helgen, så jag antog mig uppgiften att se en film av Michael Moore och skriva diskussionsfrågor till den. Så nu har jag något vettigt att göra som är frivilligt.

Tänkte att någon lika gärna kan göra det här. Tycker tidningarnas tips suger.
Jag har provat på olika under 3 års tid, med olika resultat. Här är dem:

L'oréal Extra Volume Collagene
Jag är tyvärr fast med den nu. Den har en behaglig lukt samtidigt som jag avskyr den för om jag är hungrig någon morgon så hjälper den verkligen inte till. Jag blir sugen på bröd.
Sedan är den klumpig, speciellt om man vill dra ett till lager.
Annars separerar den fransarna fint och det blir ett bra resultat om man gillar att ha väldigt synliga fransar.



Mac Plush Lash
Helt underbar. Inte alls klumpig när man använder den, helt enkelt smidig. Går att lägga flera lager.
Första: synligt men svagt. Andra: Mer synligt. Tredje: Mycket synligt och lite vavoom effekt.
Jag älskar den. Dock tar den slut snabbt och torkar ut lätt. Eller, jag kunde i alla fall inte ha den så länge.
Värt priset.



Maybelline Volume Express.
Ja, det var ett tag sen så så mycket kan jag inte säga. Inte dock min favorit.
Svårhanterlig och klumpig att använda också



Maybelline XXL
Seriöst. Den gör mig kåt, helt enkelt. Jag skojar inte. Den här mascaran är den jag var fast med allra längst.
Från 2005-2008. Tills jag i våras gick över till Macs efter att den börja bli lite dålig av sig.
Håller så sjuuukt länge (använde inte en under 3 år, men kanske 3-4? Jag pallar sällan köpa nya, fattig). Resultatet blir underbart och skitenkel att använda. Grym grym grym.
Jag använde dock sällan den vita delen. Tog man för mycket av dem fick man spindel ögonfransar och det såg lite skumt ut. Som långa tjocka ojämna ben. Det var dock första gången jag pröva den.
Hursomhelst ger den ett underbart resultat och man kan variera med den så hemskt mycket.
Vet faktiskt inte om jag tycker om den eller Macs bättre för båda är bra. Så jag vet inte vilken jag ska satsa på härnäst.



L'oréal Lash Architect
Mja, mja. Den är bra, det är det ingen tvekan om, men hamnar i mitten av rankingen.
Pröva den när jag glömt min Mac hemma och behövde ha någon mascara i England i somras.
Jag höll kvar i den ett tag och den är bättre än de andra L'oréal. Smidig med bra resultat. Men inget speciellt med den.



TOP 3
1.  Maybelline XXL (kommer etta bara för att jag är så fäst vid den)
2.  Mac Plush Lash
3.  L'oréal Lash Architect

Vet ni vad som är så roligt? Att vi tjejer är så grymt nojiga.
Har vi inte smink på oss, då syns det och vi tänker på det. Oftast är det ingen större skillnad.
Har vi inte hunnit duscha så är vi så rädda att vi luktar, trots att när vi sist kollade var det ingen fara.
Men framförallt håret. Vi har inte tvättat det, det är fett och äckligt. Vi sätter upp det. Ingen märker ett skit.
Så idag skiter jag i det. Mitt hår är kanske inget vidare, men jag orkar inte. Jag ser helt okej ut.
Lite foundation och mascara och det räcker.

Jag vill så gärna gå och spy. Men vet ni vad. Jag skiter i det. För det är eftersom jag är så mätt nu.
Mötet börjar 16.45 och jag ska väl vara kvar där till 21-22. Så då kan jag ju inte käka. Visserligen ska de laga mat, men det är bara ursäkta det. De känner mig inte så väl ändå.
Så jag håller mig istället mätt på den här skiten och kan somna in lugnt för imorgon.
Blir det ingen skola ska jag sitta och faktiskt plugga. Ja, punkt. Sedan smiter jag till distriktcentralen för ungdomsförbundet och lussar där med en kopp "lussekaffe" ;) Imorgon är i alla fall räddat. Idag kan man rätta till lite, trots att det gick sämst.

Vad som kommer stå på vågen imorgon är svårt att säga. Förhoppningsvis har jag i alla fall gått ner 0.2 kg.
På lördag dock, då ska det stå 51.2 eller 51.4 kg. Seså. Då kan jag färga håret också! ;)

En sak är säker, börjar man, kan man inte sluta.
Jag kommer inte gå ner ett kilo till imorgon. Kanske bra att mitt första mål var egentligen nästa torsdag att gå ner till 51.
Jag gick bara en promenad.
Sedan var jag inte alls hungrig och det tog mig ett tag innan jag vågade på mig mackan framför. Känslan av sug blev större och jag tog lite pumpernickel bröd och en mörk chokladbit.
Det räckte inte och jag avancera mot sötsakerna. Jag har nog fått i mig runt 1000 kcal idag och det känns ju inge vidare direkt.  Jag mår illa, men tänker nog inte tvinga mig själv att spy.
Ska bara skippa middagen, gå på en föreläsning (är med i ett politiskt ungdomsförbund som jag skolkat ifrån i ett par veckor) och sen sova. Jag borde inte missa plugget imorgon och jag vill inte göra det heller.
Dock måste jag då göra massa läxor och grejer och jag har inte energin till det.
Det här är dock lathet, för jag mår bättre nu. Nu måste man bara sluta vara lat.

Jag är rädd att gå upp nu. Trots att jag åt mer för ett par dagar sedan gick jag ner ändå 0.2 kg. Hm.
Det är nog också det, jag är för rädd att visa upp mig i skolan om jag gått upp.

Om en timma dock är det möte, så det blir en liten promenad dit. Kanske 20 minuter. Alltid någonting.
Liiindra min ångest? Snälla?

Nee. Jag vakna för tio minuter sen.
Jag som hade tänkt hinna med mycket mer än vad jag kommer göra idag.
Plus att jag känner mig riktigt lat och bara vill hoppa tillbaka i sängen nu.
Dock ekar "en paus på tre dagar omintetgör alla resultat" från en bok. Nu har jag dock tagit en paus, idag två, om jag tar det.

Jag hade riktigt svårt att somna och jag visste att det berodde på hunger.
Försökte verkligen sova utan att äta något, men gav upp. Det blev ett äpple, 50 kcal, och en chokladbit, 37.5 kcal.
Vägde mig nu och vågjäveln är ett orakel som är vag och inte kan bestämma sig.
52.4 kg säger jag som är mittensiffran av allt växlande. -0.8 kg. Då har jag tappat 1 kg och ska tappa ett till så jag nått det gemensamma målet.
Annars har jag tappat totalt två och är nere på vikten jag höll enda tills tidig höst förra året. Också den vikten jag gick upp till när jag släppte på tyglarna i min dietmathållning och börja äta godis. Så blir det när man väl har vänner som är gottegrisar.

Vad kommer det bli av mig när jag blir stor?
Som tycker att byta påslakan är tillräckligt med onödiga besvär. Måste jag skaffa mig plastlakan snart kanske mån tro?
Det är som att allt bara blir värre när allt skulle bli bättre.
Fem år på skolgården på blå linjen i Stockholms förorter. Lysande vitt långt stort hår. En flicka som sa.
"Jag önskar jag var 18 år, dååå får jag göra vad jag vill".
Sjutton år långt ifrån någon som helst skolgård på blå linjen i Stockholms innerstad. Rödaktigt blont axellångt hår. En flicka som säger.
"Jag önskar jag var 18 år, så jag kan åtminstone gå ut på puben".
Får jag göra vad jag vill om 18 dagar? Ser jag alla valmöjligheter?
Nej jag är förblindad. Jag ka göra vad jag vill redan nu, nästan. Jag kan välja min väg idag och imorgon.
Det handlar inte alls, något alls om något alls överhuvudtaget. Jag lägger inte ansvaret på ett framtida jag som är lite mer myndigt, kanske lite mer moget. Emellertid lägger jag ansvaret jakten. Den avslagnade jakten som avslagnad läsk.
Läsk har aldrig varit bra. Den femåriga flickan bad om saft.
Jag måste be om saft. Men först och främst måste jag lära mig språket. Språket om hur man ber om saft.
Vad kommer det bli av mig när jag blir stor?

Visst blir det lite frustrerande när man bestämt sig för att yoga kanske vore något bra och givande, men man kan inte kolla vilken tid de klasserna ska hållas imorgon på gymmet. Ska man komma tidigt, ställa sig på löpbandet och sedan sitta och vänta i tre timmar efter att man sprungit? Njaaa, mjaa.

Jag såg det mest underbaraste avsnittet av How I met your mother, galet romantiskt.
Det var som att sjunka in i en värld av kärlek och lycka igen.
Är det det? Är det just det som får mig att må så dåligt?
Samtidigt, hur kan det? Sist jag var singel ville jag förbli det, länge. Och det vara i två månader.
Jag tippar numera själv att jag kommer förbli det tills juli nästa år.
På sätt och vis är det också bra. Jag har så svårt att hitta någon passande numera, nobbar kille efter kille. Brister.
Hur kan det?
Och sedan så blev jag lite sporrad att faktiskt göra något nu. Jag kan inte sitta och vänta på honom hela tiden här hemma.

Vad gör jag för att komma igång igen? Jag försökte idag och det blev så hemskt slitsamt. Oavsett om proven var svåra eller inte var det problemet att faktiskt sitta där. Det känns inte som att jag har något avsevärt, betydelsefullt, att ge världen.
Tack, det värmer så hemskt mycket när mitt skrivande tycks om. Just nu känns det som den enda, ja så kallade attributen,  jag har. Trots att det inte blir så mycket nuförtiden och trots att det här är inte något jag skulle kalla för verk eller ens i närheten. Men det blir mera, med tanke på längre inlägg.
 Idag gick min gamla Litterär Gestaltning lärare förbi från förra året.
"Hur går det med konsten?" frågade hon mig när jag satt och gjorde mitt relgionsprov.
Det går bättre, nu när jag har inspiration.

Jag måste helt enkelt hitta inspirationen och framför allt orken till att stå kvar på mina ben i de enorma gamla lokalerna som präglas av Hogwarts anda om man hittar de rätta platserna. Senast i vår upptäckte jag en liten trappgång.
Jag vill gå imorgon, men jag klarar inte av att sitta här och stressa. Jag klarar inte av pressen.
Och jag känner mig värdelös när jag är där.

Nej nu blir det alldeles... Jag måste göra någon struktur och skriva på "riktigt" istället snart.

Gavin DeGraw, lyssnade på låten och kollade youtube om det fanns någon video. Men hitta det här, men det mysigaste introt.

Ja vad säger man. Jag mår inte bra. Mentalt.
Jag gjorde två prov. Båda gick dåligt. Varför? Jag har ju pluggat. Jag var bäst på att minnas.
Kände att jag inte klarade av ett tredje och sa det till min lärare. Tvekar på att jag ska försöka gå till skolan imorgon.
Det här har inget med mat och vikt att göra längre. Jag bara kan inte.
Jag känner mig helt enkelt sämst. Mina höga betyg går ner. Ensamheten växer.
Det är något. Jag tycker inte synd om mig själv, jag gråter inte, kan inte göra det. Men det tär för självhatet växer.
Dags att plocka upp Dalai Lamas bok "Lycka!" ur bokhyllan kanske? Apråpå Buddhism och provet idag och allt.
Ja ska jag inte till skolan kan jag göra något som intresserar mig istället. Läsa böcker och skriva prosa och lyrik.

Jag talade precis med min väninna i en timma som jag tidigare nämnt, lite egocentrisk. Fröken Femme Fatale kan vi kalla henne för. Bara för att vi båda är fransknördar och alltid återkommer till det språket i våra samtal (trots att detgår åt helvete åt mig i ämnet älskar jag franska ändå). Det var så skönt att tala med någon. Vi lyssnar på varandra och sedan talar om våra egna saker. Det var skönt att lyssna på henne. Det var skönt att inte få några råd.
Vi ska till Berlin tillsammans, plus några andra. Det ska bli så jäklarns kul. Samtidigt känner jag inte för det så mycket. Vill komma ifrån och vara med vänner. Samtidigt som jag vill sitta ensam hemma och bara få vara ifred.

0.2 kg gick jag ner.
Åt ingen frukost och blev så fruktansvärt hungrig vid 10 tiden. Hade då dock en syo tid och precis när jag börja prata med henne glömde jag bort min hunger. Det var asmysigt. Inte bara skol och framtidssnack, utan lite om allt möjligt. Vi börja tom analysera konsten på hennes väggar, speciellt en sjuk tavla som hon hade inte upptäckt förrens nu efter flera år.
 Efter mitt prov var jag inte alls hungrig. Bara besviken på mig själv. Dock kändes det som jag skulle banga allt och bara gå hem, trots ytterligare några prov. Så jag tog en skiva knäckebröd, 40 kcal.

Nu sitter jag hemma i myskläder och tagit bort mitt smink. Lite utav en ny grej faktiskt, haha, förut sov jag alltid med mitt smink på till och med. Och nej, min hud blev inte värre då. Dricker en stor kopp vitt te blandat med lite blommor och frukter. "Vit Kusin".
Ja inte tänker jag ens försöka plugga nu. Jag vill bara vara. Bara vara jag. För mer klarar jag inte av just nu.
Oavsett självhatet eller inte, tyvärr, jag är sådan som jag är. Personlighetsmässigt.
Vila, jag behöver vila.

Hare rama, hare krishna. Flera timmar, inte bara idag men tidigare också och alla koncept vägrar att fastna. Det underbara med min bok är att de förklarar en sak, stoppar in ett helt främmande ord som inte finns i mitt vokabulär för att förklara den grejen och förklarar verkligen inte ordet. MEN, de var snälla nog att lägga en uppslagslista i slutet av kapitlet, 40 sidor efter...

Sitter nu med Svensk politik och förbannar mig över att jag måste läsa hur budgeten i Sverige sätts upp. Varför i all världen är det här intressant? Jag hatar ekonomi.

Det enda positiva är att jag inte är sömnig och kan sitta upp ett tag till. Börjar sent imorgon så jag kan gå till plugget och plugga där, sen har jag syomöte (nu är det onödigt att jag bokat det, men jag kan ta reda på lite mer om grejer. kommer ta typ 5 min och kvinnan kommer vilja prata med mig om hur jag mår istället efter det. gaah. hon är bra på att luska ut saker också, hon är så snäll och allt.) Sen prov ett, sedan lunch och då kan jag plugga mer, prov två, långrast =plugg, prov 3. Braa.

Ja, tragikomiska minst sagt.
Nu ligger jag typ på 0. Intaget och träningen har tagit ut varandra.
Men imorgon är man i plugget och håller sig borta från mat och sen hemma kan man väl ta något.
Och jag är extremt yr. Och har bröstsmärtor, med ojämna hjärtslag och ibland stinger det till lite.
Jag hoppas att jag vaknar imorgon, en vårdcentral vore bra att gå till någon gång. Det är lite värre än förra året då hjärtat dunka iväg under ett par sek några ggr om året. Jag börjar känna mig gammal, trots att det är 19 dagar kvar tills jag fyller 18.

Men hej. Hur kommer det sig att jag glömmer hela tiden vad allt är?
Varför har hinduismen så svårt att fastna i min lilla hjärna. Kom igen Dharma, den borde vara enkel, men nej. Den glömmer jag igen.

Ååååh.
Kaffe okej. Men en halv djävulsk saffrans bit lurade och kom anfallande. 400 kcal tror jag.
Jag får bara ångest så fort jag tänker på hur lättare andra har att undvika sånt här. Äta bara kanske 100 kcal på en dag.
Det är dock inte det som besvärar mig. Vad som besvärar mig att jag var så målmedveten förr.
Visserligen överviktig och fast bestämd på att bli som alla andra. Blev underviktig och kom hit. Till normalviktig som inte ens är smalt för mig.
Jag la av på den tiden, helt med all skit. Det tog mig ett halvår att komma dit, men ändå. Shit vad jag kämpa. Då hade jag dock bara uteslutit allt som innehöll socker, potatis, pasta och ris. Numera utesluter jag mycket mer, som vitt bröd. Eller uteslöööt, har ju blivit så jävla dålig.
För varje dag som gått har jag bara sett en större flodhäst. Jag sitter fast någonstans. Och jag vet, jag ligger trots allt på -100 till -200 fortfarande. Och jag vet, jag har lyckats att gå ner 0.4 kg på 600 kcal intag utan någon output som helst.
Men man är sååå nära sååååååå hemskt nära på att misslyckas. Trots att man vill.
(Sen blir jag väldigt fundersam om jag ändå kanske ätit mindre, har ju ingen våg så allt går ut på gissningar, och jag suger på det egentligen. Det enda jag kan vara säker på är typ fil och sånt då jag mäter upp det innan.)

När det bara är jag och mor hemma brukar det aldrig finnas något sånt här i närheten. Man kan leta i varje vrå och inte hitta ens mörk choklad. Men nej nej... män. Vad som förbryllar mig var att mor frågade mig vad jag ätit idag om jag ätit något alls. Va? Förlåt. Det känns som jag äter mest av alla här som vill gå ner i vikt. Och vad är det för fråga? När skålar från soppan låg i diskhon, soppan stod framme, skärbrädan var framme, stekpannan var framme och lite fastbränt ägg däri också (jaa, jag är sämst på att plocka undan, vi har ingen diskmaskin heller).
Det mest irriterande är dock att så fort någon ser mig här hemma kommer frågan "HEEEJ!!! HUR ÄÄÄÄR DEEET :D :D :D". Fuck off and die. Det är inte alls bra, någonstans och det handlar inte bara om vikt. Vad ska man svara? Speciellt när man inte vill diskutera det, för det finns inget att diskutera.

Tackar att jag är bara törstig nu och ändå mätt. Jag är klar med engelskan och har läst i religionsboken. Nu måste jag gå igenom alla anteckningar och papper från lektionerna i det sistnämnda ämnet.
Tänkte ockupera tv:n sen om jag varit duktig och se Desperate Housewives.

Shit vad jag har spytt ut här nu. Oh well. Ni får ta det. ;)
Pussar på er än så länge så svarar jag senare ikväll <3

Total input: 295 kcal.
Ja, så kan det gå när man är hungrig och pluggar.
Det blev löksoppa, en champinjon, en kopp kaffe, lite russin och nötter och sen för att hindra mig själv hetsäta något jag egentligen insåg att jag inte var så sugen på, nafsade jag lite på en bit lussebulle jag rivit av. Resten slängde jag, två av de tre russinen jag åt kom därifrån.

Well well. Hur mycket kommer man ha gått ner tills imorgon då? Vem vet.
Jag ska fortsätta plugga. Så som det ser ut kommer tre av mina missade 4 göras imorgon. Tur att jag legat och pluggat hemma de här dagarna lite trots att jag inte gått och gjort dem-

Först och främst. Jag bad min väninna fråga om jag kunde göra mitt missade prov imorgon, vilket jag får. Så jag laddar upp.
Grejen med vår skola är att vi har en omprovs policy som säger att vi inte får göra dem igen om vi missat dem, vilket är för jävligt. Vad tänker dem med? Hursomhelst så får jag göra det. Yay.

För det andra, jag orkaaaar inte. Mannen jag intervjua och fota för mitt projektarbete messa mig precis. Fråga om hur det gick etc. och om jag har lust att ses. Han fråga ut mig i princip sist vi sågs och jag sa visst. Men seriöst orkar jag inte dejta en 24åring. Orkar inte träffa killar överhuvudtaget. Lämna mig ifred.
Så känner jag, motvillig. Jag vill att någon kommer och tar mig med storm som för ett år sedan. Att alla motvilliga tankar
 r a d e r a s.

Baah. Jag börjar bli hungrig nu och de där lussebullarna ligger däruppe. Å ena sidan kan jag ta en liiten bit. Jag menar, jag har bara fått i mig 60 kcal idag. Men vänta nu, 2 kg tills på fredag? Inga risker. Tjena hallå.
Okej, mat. Jag kan ju äta en tidig middag, men då kommer jag bli hungrig sen. Och går jag till köket nu kommer jag att frestas. Jag ska sitta kvar och tänka över det här.

Ugh. Nu råkade jag göra en killkompis upprörd igen. Han är lika instabil som jag.

55 min på löpbandet varav jag gick ca. 10. Kommer inte ihåg vad exakt det blev, men mellan 560-660 kcal blev jag av med.

Åt precis, stekt litet ägg och champinjon, varav jag åt hälften (salt, shit vad man mår illa nu): 42 kcal
Och ½ dl lättfil: 17.5 kcal
Totalt: 59.5 kcal ~ 60 kcal. Och nej, jag räknar inte olivoljan. Kanske borde det, men nyttigt fett behöver kroppen, jag försöker dock hålla intaget nere, men satsar mer på själva maten.

Jag börjar om en halvtimma. Tänker inte gå dit.
Ska dock bli klar med de första sakerna idag och satsa den sista veckan from imorgon.
Idag måste jag pallra mig till gymmet. Jag är lite trött nu dock, 6 timmars sömn.

Jag har gått ner 0.9 kg sen igår, fortfarande ser det dåligt ut. Jag gick ju upp tidigare.
2.5 kg kvar tills 51 som ska uppnås till torsdag nästa vecka.
Ingen frukost idag tror jag det blir, tar min andra kopp varmt vatten. Känner ingen konkret hunger.

Kan vi inte synka oss allihopa för en gångs skull så att det bara går undan för alla och så är vi där var vi vill vara och stannar där?

Varför åker mitt humör så hemskt upp och ner. De här senaste månaderna har varit jobbiga.

Hur kan det vara dåligt om det är nyttigt?
Jo, kalorierna. Men hur kan något så nyttigt innehålla nästan lika mycket kalorier som en hel jävla mars?
Ah. Färskpressad apelsinjuice.
How sinful.
Tyvärr vet jag inte hur mycket min stora kopp rymmer så jag gissar på att det blev 160 kcal.
385 totalt för idag.
Egentligen skulle jag ta lite te, men... This is not over!
Ska försöka orka springa imorgon också.
Hoppas de inte misstänkter något på gymmet, fast det skulle de nog inte. Så smal är jag inte.
Dessutom, kan ju bara säga att jag övar upp kondisen för marathon eller något, haha.

Edit: Dansa som fan nyss i 20 minuter, brände väl 100 kcal har jag räknat ut. Helt underbart. Hur kunde jag sluta så kvickt i Capoeiran? Skit i tidsbrist och plugg, det här är mer underbart. Jag ska lägga av med tennisen, bara för att min grupp är så jävla fucked up så det är inte ens roligt längre.
Och så börjar jag med Capoeiran igen till våren.

Jag var inte vacker i nian för tre år sedan. Håret var en ren katastrof och jag var tönten.
Kvinnligheten i mitt ansikte hade inte ens börjat framträda.
Dock hade jag en amazing body på 48 kg. Jag kommer ihåg det exakt. Jag hade gått upp 3 kg, innan jag gick upp ytterligare 3 som blev min standard vikt tills förra året.

Jag måste nå 48 innan jag blir galen. Jag måste ha det. Jag har klippt ut bilden från sitt sammanhan. Men där har ni mig dagen jag fyllde 15. Snart exakt 3 år sedan.
Smala ben. Inte alls jättesmala, men smalare än nu. 6 kg tills dit.
Håll i mig!!!



Jag tänkte förbereda mig för plugget imorgon, men kom på, att trots att jag har ångest över alla missade lektioner och prov klarar jag inte av imorgon. Jag känner mig för ful för att gå dit.
För dålig.

Jag vet inte om jag orkar visa upp mig imorgon i skolan. Våga att gå dit. Det är ganska mycket ångest fylld där.

Lunch: Halv mandarin ca. 20-25 kcal
Middag: En stor champinjon, gissar på 100 g men det var säkrt hälften ändå, 35-40 g nötfärs och 2 dl löksoppa (bara lök och kryddor). Ca. 120 kcal.

Total input för idag: 225 kcal.
Jag känner mig fet.
Output: 972 kcal

Nej nu blev jag ledsen, såhär ser jag ut idag (fast med rött läppstift och rakt uppsatt hår).
Inte okej... hahaha... Usch. Seriöst. Jag gör det.

Nej för fan alltså!
Jag har inte lett genuint på länge. Till och med på festen i fredags kändes allt så falskt. Men idag, när jag sprang där på löpbandet kunde jag inte låta bli att flina. Även när vattnet tog slut fortsatte jag och mitt leende blev större.
Hela 78 min varav 13 gick jag i rask takt. Hela 972 kcal brände jag av.
Jag är nöjd över min prestation, fortfarande känns det lite för lite.

Nu gäller det tjejer! Nu gäller det som fan. Nu har jag satt upp ett mål till nästa vecka. 3 kg ska av. 51 ska jag väga på torsdag nästa vecka. Och jag tänker muta mig själv!
Färgen i intensivtoningen har gått ut lite och jag funderar på att göra om det. Jag vill göra det, men har knappt råd. Därför, om jag lyckas, då ska jag se till att göra det ändå.

Nästa vecka blir mycket enklare. Mina föräldrar åker iväg i en vecka på söndag och då kommer jag verkligen inte orka göra någon mat. Jag måste ladda upp på något sätt med nyttigheter dock så jag inte proppar i mig massa skit.
Sedan, varför just torsdag nästa vecka kanske ni undrar?
Jag vet inte om jag sagt det men jo! Jag ska till Mr. Småstad, mitt ex alltså som bor i en liten stad. Jag tar lov en dag tidigare och åker dit. För för det första kommer jag inte orka stanna ensam här veckan ut i den här enorma lägenheten. Två dagar och två nätter ska jag bo hos honom. Sedan så är det mer julkänsla där än här. Hans familj är verkligen en riktig familj. Det ska bli kul att träffa alla också! Speciellt hans föräldrar nu när jag är verkligen mindre blyg och mer extrovert med tanke på hur jag var 1½-2 år sedan.

Plus, jag får lite mer tid att umgås med någon som var min bästa vän i ett halvår. Jag är hans första kärlek och för att citera honom får jag "komma när du vill och stanna hur länge du vill". Han är lite trött på sitt liv därute och vill snacka med någon som verkligen kan diskutera om livet ordentligt på köpet. Annars kanske vi ses en gång i halvåret och fikar.
Sist jag såg honom var i September någonting och vi umgicks i sisådär 4-5 timmar på stan vilket var riktigt trevligt.

Vi talade dessutom igår på telefon. Jag tror verkligen inget "kommer hända" mellan oss. Speciellt nu när han är kk med sitt ex. Han körde till henne halv ett på natten vilket jag fann intressant. Haha.

Hursomhelst. Nu tänkte jag nog gå ut, kolla på ett par skor i en affär som jag gick förbi påväg hem från gymmet. Sedan komma hem och läsa lite och sedan plugga antar jag.

Tjejer, vi kan det här! Tillsammans!

Den här visa de när jag var på löpbandet och hade sprungit  i sådär 50 min. GISSA om jag blev taggad och leendet blev STÖRRE. Den låten passar in så bra på mig. Jag är en ganska ambitiös tjej som vill plugga juridik, utomlands. Jag har högt snitt fårn ettan & tvåan i en av Stockholms mest framstående skolor. Men nu i trean, nu i höst har jag tappat det. Det märker ni nu när jag varit borta så mycket och skippar till och med prov. DET ÄR INTE LIKT MIG.
Den här låten gör mig taggad igen. VIsserligen har jag sumpat min chans nu i höst. Men tar jag igen det, ja då kan jag lyckas i vår och studera vad jag vill, var jag vill. Inte för att jag kommer in på Oxbridge som några av mina bekanta. Fyfan, hur lyckas de ha liv?

Det var en dålig dag igår, för jag har gått upp i vikt.
Åh vad jag inte orkar längre. Har verkligen tappat motivationen till att gå till skolan. Jag har motivation att lära mig och därför sitter jag hemma och pluggar, men jag kan inte gå dit. Jag kan inte gå och visa upp mig.
Därför låter jag bli även idag och ska istället röra mig till gymmet som jag inte besökt på ett tag.
Jag vill bara springa, inga maskiner. Kommer se ut som Pippi Långstrump i mitt röda hår och blåa tröja.

Frukost blev två knäcke, typ 70-80 kcal?
Örtte som får igång magen (tarmarna strejkar) och en tablett som gör samma sak.
Ska svälja två koffeintabletter på gymmet också, de ökar fettförbränningen och ger energi.

Det gick så hemskt bra med middagen.
Lite köttfärs, lite fänkål och lite löksoppa. Tills... ja tills...
mor blev färdig med att baka klart... lussebullar.
VARNING för DETALJER
Det blev både praliner och 3½-4 lussebullar. Givetvis har jag försökt få upp det nu, men det liksom försvann från magsäcken. Nu vet jag inte om magsäcken han komprimera de luftiga bullarna till något mer fast som sedan kom upp i en brun chokladsås. När det inte gick längre så drack jag lite mer vatten, men då kom bara vattnet upp.

Givetvis i jämförelse till hur lite middag jag åt och frukost var det inte så värst farligt mängdmässigt. Men för vem? En person som ska få i sig 2000 kcal per dag?? Icke något för en som känner för 300-400.
Imorgon blir en bättre dag. Alla vardagar är bra för då tänker jag inte på mat under dagen.
Det jobbiga blir bara imorgon kväll om jag måste sitta uppe sent och plugga. Skulle kunna undvika det om jag gjort allt under helgen. Men det är då jag är slut och känner noll motivation till plugg. Nu måste jag dock läsa på. Två prov imorgon.

Och juste, jag har bytt bild däruppe... Den kroppen tillhör mig. För ett år sedan. Ett kilo mer. Nu gäller det att radera bort yttligare åtta. Kanske påminner mig bättre om det.

Tänk att så många är ignoranta för just det här.
Många gånger har jag sagt eller bara antytt att jag inte är smal. Alltid alltid alltid har man fått ett "pfft, du är visst smal".
Jag kan dock inte se hur folk på ett normalt BMI är just "smala". De är ju "normala". Men smalt är ju att kunna ta på sig ett linne som inte är av bomull och inte se kullar av fett buckla ut. Det är smalt för mig.

Dock så kan jag finna mig själv sitta och titta på en kurvig tjej och tycka att hon är stört snygg. Är det kroppen eller är det helt enkelt hur hon representerar sig själv? Påklädd på rätt sätt pga sin storlek och ser helt enkelt bra ut. No smashed up face even though she's not thin. Typ. Ändå, trots att jag sitter och beundrar deras skönhet bakom skolbänken så vill jag tappa kilon. Fortfarande definierar jag dem inte som smala.

Det kanske märks att jag fått tillbaka lusten till att börja skriva igen?
Vågen står på samma siffra fortfarande. Tänk om jag inte hade spytt upp det där igår, hemska konsekvenser.
Ja. Det måste jag tänka på. Börjar jag äta sånt kan jag gå upp i vikt och att spy är inte utvägen. Plus att jag inte gillar såret på min knoge (tandborste funkar inte för mig, gör bara ont).

Frukost: 2 dl fil, ett ägg och en champinjon: 183.45 kcal
Dricker även örtte nu som rensar bort all skit i tarmarna, det vita brödet fastnar...

En väninna skrev till mig igår på msn.
Hon är den typen av människa som det är extremt svårt med att prata med då till skillnad från i verkliga livet.
Å andra sidan kan vi konstatera att hon är lika egocentrisk på fiket som i cybervärlden. Hon är en sådan som man vill skrika "ditt själviska fan" till, bara för att hon är blind för alla andras problem än sina egna. Däremot, så är hon en bra vän. Hon var den jag talade med på telefon när jag drabbats av chock efter bion och sett mitt ex strutsa runt på duken.
Det hade jag också ärligt talat glömt igår. Att hon kände till just den hemliga delen av mitt liv.
Visserligen har jag kommit underfund med det. Att jag kommer alltid komma tillbaka till honom, men att jag aldrig skulle faktiskt vilja ha honom tillbaka efter att han gjort mig så illa. Tanken på det är tom, lika tom som atmosfären var, lika likgiltig som när jag träffade honom sist. Dragningen tillbaka finns, men den sipprar sakta iväg ändå. Tyvärr gör det inte enklare att jag inte varit head over heels kär sen dess.
 Och så skrev hon till mig igår "läs det här inlägget" på en blogg om just det här med att släppa sitt ex. Jag trodde hon ville säga något, om henne och hennes kille. Så jag gav henne ett slappt, tråkigt svar för att egentligen få henne att fortsätta tala om sig själv. Det var inte heller bara för att jag antog att det var om henne själv, utan också för att jag stoppat upp fingrarna i halsen för andra gången igår och fått sedan yrsel när jag verkligen tömt magsäcken. Allra mest orkade jag inte tala om mig själv. Vad ska jag säga?
 Dock så var tjejen genuin, allt hon ville visa mig var att det faktiskt går att gå vidare. Att jag kommer gå vidare. Samtalet slutade tyst, avslutande, lite "oj sa jag något fel och vi är väl fortfarande vänner för du är inte sur på mig?". Nej, allt jag vill säga tack, tack för att du tog dig tiden för att bry dig om den delen i mitt liv. För inga andra vänner har tänkt på mig när de läst en sådan text. Det har försvunnit i tomma intet och jag har knappt hört något från dem den här helgen. Tack <3

Jag spydde upp det mesta. Tills det blev kramp.
Är dock rädd hur det blev med maten tidigare idag. Jag är yr och rädd nu.
Jag borde vara stressad för jag har så hemskt mycket att göra, men jag orkar inte. Det här tar upp allt.

Jag älskar att skriva. Prosa och lyrik. Dock har jag inte funnit så mycket inspiration till det, tills nu.
Skrev om det här. En dikt i fri form, "Dekadens, ett brev till mina vänner"

fan fan fan fan fan fan.
åååh. jag visste det...

Försökt få ut mer. Smörsmaken på tungan. Surheten i halsen.
Vill träna första gången på ett par veckor, men gymmet är fullproppat såhär dags.
Vill ut på krogen och snacka med någon. Kasta blickar på män.
Glömma för en sekund att min hela tankeverksamhet går till att tänka på om jag kommer gå upp i vikt imorgon.

Det blir en så sjuk kombination när man är trött på mat men hungrig.
För mig resulterar det i mackätande. Tog även två glas morotsjuice och mörk choklad.
Tvinga mig själv spy upp lite. Kändes inte ok att ha ätit allt det där.

Förövrigt kände jag mig som ett rött eldklot idag på stan. Rödmålade naglar. Lysande rött läppstift. Och självklart rött hår.
Hitta världens vackraste stiletter som jag inte har råd med. Yes, I fuck for shoes from now on.
Ingen klänning hittades heller. Dock blev det en transparent spetströja. Och en stickad tröja från topshop.
Rött läppstift. Olika ögonskuggor, en med 4 färger i grön ton och två i en i gul/röd/brun ton. Det var längesen jag shoppa, så dagens var det. Haha.

På eftermiddagen fastna jag framför tv:n och kolla på medium i en pyramig. Creppy och läskigt. Och jag börjar bara mer och mer misstänka något här hemma. Inte för att jag längre orkar engagera mig så mycket trots knackningar klockan 4 på morgonen och extrem kyla. Bara sätta på musik och det extra elementet jag har i mitt rum.

Trots huvudvärken nu känner jag att jag har så mycket energi så jag måste göra något. Synd att man inte kan gå ut på krogen än. 22 dagar kvar.

Gah? Vad är det här?
Tappat 0.2 kg??? Jättelite ju med tanke på att jag knappt åt något.
Så jag lyckades smälla i mig nu alldeles för mycket, räknar jag känns det som jag är uppe på 500, vilket bara känns helt omöjligt. Så kan det ju inte vara?
Och om det är det? Och? Jag smällde ju i mig det där vita brödet med smält drypande smör och ost över och gick ner?

Shit. Skumhet.

Åh. Dagens vill ha:

• Sammetsklänning eller spetsklänning, helst från Monki.
• Rött läppstift
• Grön ögonskugga
• Stilettklackar
• Sexiga underkläder

Ja. Budget? Eftersom vi firar 6 december får jag pengar idag, men 500 spänn kommer inte räcka. Behöver dubbelt så mycket.



Visst är hon vacker? Sångerskan i A Fine Frenzy. Blek smal rödtott som sjunger vackert. Henne lyssnade jag på mycket för ett år sedan. Ville redan då färga håret rött.



Och här har ni faktiskt mig... som var askblond tidigare. Man ser mina äppelkinder, som kommer förbli trots viktnedgång :P

Ja... Det blev lite vin och lite öl. Ändå.
Och lite chips, inga stora mängder dock. Men det blev det.
Huhåha. Snälla gå ner?
Dansade ju lite trots allt... öh.
Nu målar jag naglarna klarröda. Lite matchande nu när jag är en redhead.
Måste köpa klarrött läppstift också. Vet ni vad?
Jag kanske t.o.m lägger upp en bild.

Så jag gick. Men det blev en lång promenad fram och tillbaka mellan olika affärer. Trots att man bor centralt...
Men sedan är det skillnad mellan centralt och centralt här i Stockholm. Först gick jag till närbutiken som hade helt fel och för mörka nyanser. Så sedan fick jag gå mot de mellan centrala delarna som man helst vill undvika när man ser sliten ut.
Men jag fck min ljusa guldkopparblonda färg och nu ligger den i håret.
 Ska bli najs. Mor koppar invända dock. Skitsamma. Ser man fin ut i håret vill man ha en snygg kropp till också ;)

Totalt idag ca. 270 kcal. Åt en liten gryta av krossade tomater och räkor. Blanda in lite champinjoner och blomkål. Första riktiga målet på en vecka, se där. Tog en kopp kaffe efter och två mörka chokladbitar.
Inget mjöl, inget som får blodsockret att gå i höjden. Riktigt bra för att losa fett.
Sen ska jag nog gå på festen. Riktigt schysta människor, dock är jag bara ytligt bekant med de flesta. Men najs.
De kommer trycka i sig chips och jag vatten. Tar jag bara så en klunk sprit (vilket jag egentligen får ta enligt Montignac dieten) så kommer jag bli helt borta. Så lite som man käkat idag.

Suttit och läst lite tidningar nu. Han på Sleven såg så omsorgsfullt på mig när han räckte växeln.
Såg nog ganska sliten/sjuk ut, speciellt utan smink nu.
Så många fina smala tjejer, jag borde läsa tidningar oftare. En modell hade jättefint kopparblont hår, and guess what, reklam för hårfärg. Men jag har funderat på den färgen extremt länge nu. En av mina vänner som fick rött efter sin avfärgning på det svarta håret har kört på det sen dess också. Iofs har hon ljusare ögonbryn och jag har mina mörka, trots askblond hårfärg. Därför kunde jag komma undan med brunt hår, visserligen passade inte mörka färger mig...
Jag är rejält sugen bara att gå till affären nu och satsa. Piffa upp allt.
Och jag funderar att ändå gå ikväll. En stund. Ganska nära mig ändå.

Jag hade fel. Jag har inte alls gått upp. Står på samma.
Åt en madarin och lättyoghurtprecis. 90 kcal.
Mer får jag inte ner, mår illa. Ganska soft att kroppen säger nej av sig själv till mat numera.

Kom över den här precis, vet fan inte hur det gick till, brukar knappt youtube surfa. Men hyfsat kul.

Jag snacka med mitt ex, mr. Småstad precis. När mina föräldrar åker så drar jag till honom i ett par dar och chillar. Vi har en bra relation till varandre. Han var fett förstående efter att han gjorde slut med mig att jag var skitsur på honom, tack vare det kan vi ha kontakt med varandra idag. Så nu vid juletider, då vi var tillsammans för två år sedan (blev tillsammans nov 06), kan man ju passa på att besöka lite. Hans familj är öppen och mysig också. Jag behöver lite family spirit efter all stress som knappt finns här.

Nu ska jag till affären fett skabb och köpa damtidningar. Tänkte sitta och mysa lite idag. Är bjuden på fekke, men orkar nog inte.

Ja tydligen, eftersom jag sitter här, har jag inte tagit mina prov.
Och jag tycker det var för jävligt skönt att sova i tio timmar.
Plus 0.4 kg, 53.8. Men vad hade man förväntat sig? Mer egentligen.
Jag tänker få i mig lite normal näring idag. Typ salladsliknande och så. Börjar få ont i magen av allt bröd som jag bara orkat trycka i mig.
Skönt att få vara hemma idag egentligen. Får känna mig lite sjuk för en gångs skull en längre tid nu när det är heg också.
Ska väl sitta och plugga, men först vila vila vila.

Jag visste att det skulle bli värre.
Mackorna övergick till sex pepparkakor som övergick fyra punchrullar.
Rädsla för imorgon.
Ska nog heller inte göra proven. Major breakdown precis.
Klarar inte av mer.
Men ska nog ändå göra det.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar min fetma.

Förlåt att jag är så off, är bara så sjukt upptagen med plugget.
Hemsk huvudvärk nu.
Dessutom så blev det en kaffe i plugget, en pepparkaka och två små kakor.
Det värsta var nu dock. Flera mackor och fil. Och provet gick åt helvete.
Jag klarar verkligen inte av att dessutom plugga till TVÅ prov imorgon...
Jag hoppas jag inte går upp i vikt av de där mackorna nu...

Bah. Dåligt.
Latte; adds up to the same amount as the cappuccinos. Ok... right. VARFÖR drack jag upp hela som mådde dåligt efter ett par klunkar?
Socker, vete och glutenfri muffins. Ett nyttigt onyttigt alternativ. Samma grej. Varför hela när jag var mätt efter hälften.
Trots illamåendet ville det inte gå upp... Blöh.
Positiva dock.

• Förtärdes vid lunchtid = högre metabolism.
• Har prov idag och höll på att dö innan den energin. Nu är jag faktiskt lite taggad. Lite mer vaken efter 3 timmars sömn. Kommer behöööva det.
• Glömde jag även säga läxförhör som jag måste låtsas under att jag läst hälften?
• Behöver jag egentligen piggas upp sen är det bara att satsa på koffeintabletter.

Negativa

• Hur mycket kan jag riskera äta sen när risken finns att jag inte får någon sömn överhuvudtaget i natt pga att jag har två prov imorgon? Äter ju mitt i natten för att kunna hålla ut.
• HUR MYCKET KALORIER VAR DET I ALLT DET DÄR??? SKITMKT MJÖLK OCH ENORM MUFFINS???
• Negativt överhuvudtaget: kommer inte hinna plugga till TVÅ prov. Jag är redan död. GE MIG SÖMN U ASSES. FUCK U...

Här är något dock som piggat upp mig. Försov mig egentligen. Tänkt 2 timmars sömn och 1 timmas plugg... Men nej.
Hursomhelst vaknade jag av den här låten på radion som fick mig att gå upp direkt.
Hur bra som helst. Haft den på repeat nu.

Right Here - Brandy

Ska komma med feta ursäkten att jag sov över.
Lägger man sig så sent så.
Egentligen måste jag stanna och plugga mer franska till provet idag.

Jag har gått ned. 0.4-0.6 kg. Vågen kunde inte direkt bestämma sig igår. Men ett halvt kilo fett är bra.
Jag lovade att avslöja och skäms.
Men ska jag komma någonstans måste jag.
53.4 kg.
Usch.

Åååååh.
Inte ens hunnit med allt men borde lägga mig nu.
OCH JÄVLA SKIT...
Skulle det inte vara för mina all-nighters skulle jag slippa det här. Jag gick då till köket och åt en bra mängd fil och knäckebröd.
Men det eskalera till mackor. MACKOR...
Zut...
Ajaa. jag höll ju iaf ut till 3.40 nu. Ska sova två timmar nu.
Sen skola. Hinner förhoppningsvis med lite plugg innan.

Ingen mat sen. Inget till på eftermiddagen.
 Kom ihåg.

Och btw. Fransmän kan verkligen skriva riktigt hemska noveller. Fyfan.

Magont. Noll matlust. Skolarbete.
Mat?
Nej. Mår illa när jag tänker på det...
Men helt rationellt säger mitt huvud " ta liite, petit peu, fil och lite knäckebröd. du ska ju ändå inte äta förrän imorgon eftermiddag".
Ååh. Sen säger min kropp "känn hur smal du är nu utan mat, hur smal du kommer bli sen, hur illa du mår nu och att din mage gör ont på grund av att du åt och sedan spydde. du kommer göra samma sak igen och det vill du inte eller hur".
Shit nej. I will indulge myself fully i det här nu. Pluggandet.
Nästa vecka på torsdag är jag fri. fri som en fågel.

Som sagt. Ånger över de där pralinerna, trots att jag knappt ätit något annat.
Illamående.
Vad händer då? Något som jag avskyr lika mycket som att äta massa skit.
Spy.
Och det funkar. Att jag straffar mig själv.
Jag känner mig så jävla uttröttad efter det och mår inte bäst helt enkelt.
Det funkar. Se bara hur mycket jag åt idag. Mindre än igår.

Har jag gått ner tills imorrn publicerar jag min vikt som jag skäms så mycket för.

Jag undrar seriöst hur jag ska kunna dra en hel all nighter med franska igen?

Så har jag proppat i mig chokladpraliner ännu en gång, bad. Och en mandarin.
Dagens för att sammanfatta:
2 små cappuccinos, pepparkaka, mandarin och chokladpraliner.
Nyttigt också... eh.

Varför är alla så otrevliga mot mig här hemma?
No love.
Det var skönt på sista lektionen. Kände att jag klicka med två snubbar. En som jag spanat in ett tag nu.

Inom loppet av en timma (nu precis) har jag fått i mig 2 små cappuccinos och en liten dinkel pepparkaka.
Hela dagen.

Nu ska jag göra mig redo och dra härifrån. Måste plugga och har ingen lust att vara var jag är hatad.

Jag är tjock, ful och ensam. Trots att jag kanske klickar med några. Men de skulle inte vara intresserade av mig.
Plugg är allt jag har. På biblioteket finns ingen mat.
Bara vatten och koffeinpiller.

Nej, den verkligen bra grejen är att jag börjat klara mig utan mat.
Tidigare skulle jag aldrig kunnat stå ut en dag i plugget utan. Det var så lite som jag ändå åt till "middag" ändå.
Imorgon/idag blir det inget alls. Kroppen börjar lära sig vad konsekvenserna blir om jag käkar för mycket.
Fingrarna upp i halsen. Vilket det också även blev idag.
Och jag avskyr det. Varför äta om man ska ändå få upp det sen?
Man orkar ju inte äta efter det.
Jag skäms att visa upp mig ens i köket för ett glas vatten. "Klaga inte över att du är fet om du ska ha något" får man höra morsan säga. Och så är man där för bara en kopp te.

Jag ska få ordning på detta. Ju mindre jag äter desto bättre.
En människokropp kan klara sig utan föda på 40 dagar.
Då kan jag klara av minst en dag.

Var försvann alla nära vänner?
Var försvann all återkommande kärlek?
Var försvann min skönhet?

Jag sitter och tänker hela tiden på hur alla stirrar och tycker att jag är fet.
Att jag är dum i huvudet och ingenting värd. Att jag är tråkig och har ingenting att ge.
Så jävla värdelös.
Jag hetsåt i natt på grund av att jag var vaken också och pluggade.
Jag åt ingenting förrän på eftermiddagen. Tog dock en cappuccino på morgonen.
På eftermiddagen ännu en, och så en mandarin, sallad med tonfisk, räkor och en klick av ngn fet sås med lite potatis som jag aldrig äter egentligen och en brownie. Fetto. fetto fetto.
Värdelösa fetto...
Bruden där stirra också på mig... fet...
Jag hatar allt det här.

Och så choklad och så popcorn och så blev det 504 kcal.
Det positiva är dock att jag ska ju ändå sitta uppe hela natten och plugga. Så energipåfyllning why not, nu kommer jag iaf inte dras till mandlarna.

Middag: 3 dl löksoppa, den här gången utan ngt fågelskelett: maybe 20 kcal. 40 g rå lax: 72.4 kcal.
En chokladbit: 50 kcal. Ytterligare mer kaffe.
Totalt för idag: 274.4 kcal

122 kcal räknade jag ut.
Varför behöver man så mycket mer? Det här räckte alldeles utmärkt.
Dock undrar jag... om 1 dl kaffe är 2 kcal, hur mycket ligger en koffeintablett på egentligen?
Tagit en idag och lär bli tvungen ta fler senare.

Åh vilken skitvecka. Jag pluggade till 4 på morgonen. Tänkte bara vila lite men det sluta med att jag halvsov till 6. Lyssna på radion till 7. Sov i en timma och rusa till plugget.
Har suttit och pluggat. Nu måste jag plugga mer. STRESS.

Dock har jag varit duktig. Åt ett äpple nu på eftermiddagen och nu dricker jag kaffe. Tyvärr med 1 dl minimjölk i. Men det är väl lika bra att inte utesluta alla grejer jag tenderar att hetsäta helt. Så då får jag i mig lite av det jag älskar för att sedan undvika hets i stora massor.
Jag vägde mig imorse. BMI 20.6. Så det är bra.
Och tack för stödet <3

Nu ska jag fortsätta plugga med 90tals musik i bakgrunden som jag laddat ner. Påminner en när man var liten och lycklig. Det peppar en lite.
Just nu spelas Truly, Madly, Deeply av Savage Garden. Skitmysigt.