Ja.
Vaknade inte för så längesen.
Efter att jag hade spytt kände jag mig lite hungrig och jag åt några mackor med smör på och tortellinis som mamma hade lämnat efter att hon gjort dem. Så sjuuukt gott.
Jag ångrar inte att jag åt dem, kolhydrater. Fick mig på lite bättre humör och håller det jämnt nu också.
Talade med mitt ex Mr. Småstad ett tag på telen vilket var trevligt innan jag gick och la mig.
Först lite snabbt om vikten, yes, jag har tyvärr gått upp. Dock inte allt jag tappat, tack gode gud. Men till 52 kg.
Just nu känner jag mig inte så frustrerad för det var ju så gott med lite mat för en gångs skull, sen är jag inte hungrig nu heller så det är lugnt.
Jag tänker lite för mycket ibland. Innan jag gav av mig till festen hittade jag min gamla dagbok tillägnad Mr.Player. Den handlar väldigt mycket om mina känslor efter att vi tog paus och allt det där. Det var en slags distans jag hade till den när jag läste den. Det är så mycket man glömt bort. Som man klarat sig utan.
Sedan att se hans flickvän vara där kändes inte så mycket. Där är hon ja liksom. Visserligen stirrade hon på mig för hon ville ju inte att vi två skulle fika när vi väl bestämt det så det blev inställt. Och visst kändes det lite som en victory när man, trots att man inte är smal, är grymt smalare än henne. Men inte så mycket mer. Bara tomt. Liksom jaha. Okej. Visst. Går det nåt bra på tv?
Det finns inte så mycket mer. Inte heller när min killpolare nämner honom hela tiden. Det är en sådan distans, neutral.
Något är det som gör mig frustrerad. Och jag tror det är det faktum att jag varit i förhållanden konstant i två år nu, med 2-3 månaders mellanrum. Och alltid var jag på g med mina framtida killar under den tiden. Jag är så ovan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska heller ställa mig till mina vänskapsrelationer. Det blir lite svårt ibland. Jag borde dock inte ställa alltför höga krav på dem.
Hursomhelst, jag har tråkigt nu. Jag har sovit till två och jag är inte sugen på någon mat, så jag ska nog faktiskt plugga nu. Amazing, verkligen.
Edit: eller så vill inte mina vänner ha ngt med mig att göra.
Efter att jag hade spytt kände jag mig lite hungrig och jag åt några mackor med smör på och tortellinis som mamma hade lämnat efter att hon gjort dem. Så sjuuukt gott.
Jag ångrar inte att jag åt dem, kolhydrater. Fick mig på lite bättre humör och håller det jämnt nu också.
Talade med mitt ex Mr. Småstad ett tag på telen vilket var trevligt innan jag gick och la mig.
Först lite snabbt om vikten, yes, jag har tyvärr gått upp. Dock inte allt jag tappat, tack gode gud. Men till 52 kg.
Just nu känner jag mig inte så frustrerad för det var ju så gott med lite mat för en gångs skull, sen är jag inte hungrig nu heller så det är lugnt.
Jag tänker lite för mycket ibland. Innan jag gav av mig till festen hittade jag min gamla dagbok tillägnad Mr.Player. Den handlar väldigt mycket om mina känslor efter att vi tog paus och allt det där. Det var en slags distans jag hade till den när jag läste den. Det är så mycket man glömt bort. Som man klarat sig utan.
Sedan att se hans flickvän vara där kändes inte så mycket. Där är hon ja liksom. Visserligen stirrade hon på mig för hon ville ju inte att vi två skulle fika när vi väl bestämt det så det blev inställt. Och visst kändes det lite som en victory när man, trots att man inte är smal, är grymt smalare än henne. Men inte så mycket mer. Bara tomt. Liksom jaha. Okej. Visst. Går det nåt bra på tv?
Det finns inte så mycket mer. Inte heller när min killpolare nämner honom hela tiden. Det är en sådan distans, neutral.
Något är det som gör mig frustrerad. Och jag tror det är det faktum att jag varit i förhållanden konstant i två år nu, med 2-3 månaders mellanrum. Och alltid var jag på g med mina framtida killar under den tiden. Jag är så ovan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska heller ställa mig till mina vänskapsrelationer. Det blir lite svårt ibland. Jag borde dock inte ställa alltför höga krav på dem.
Hursomhelst, jag har tråkigt nu. Jag har sovit till två och jag är inte sugen på någon mat, så jag ska nog faktiskt plugga nu. Amazing, verkligen.
Edit: eller så vill inte mina vänner ha ngt med mig att göra.
Kommentarer
Trackback
