Tack
En väninna skrev till mig igår på msn.
Hon är den typen av människa som det är extremt svårt med att prata med då till skillnad från i verkliga livet.
Å andra sidan kan vi konstatera att hon är lika egocentrisk på fiket som i cybervärlden. Hon är en sådan som man vill skrika "ditt själviska fan" till, bara för att hon är blind för alla andras problem än sina egna. Däremot, så är hon en bra vän. Hon var den jag talade med på telefon när jag drabbats av chock efter bion och sett mitt ex strutsa runt på duken.
Det hade jag också ärligt talat glömt igår. Att hon kände till just den hemliga delen av mitt liv.
Visserligen har jag kommit underfund med det. Att jag kommer alltid komma tillbaka till honom, men att jag aldrig skulle faktiskt vilja ha honom tillbaka efter att han gjort mig så illa. Tanken på det är tom, lika tom som atmosfären var, lika likgiltig som när jag träffade honom sist. Dragningen tillbaka finns, men den sipprar sakta iväg ändå. Tyvärr gör det inte enklare att jag inte varit head over heels kär sen dess.
Och så skrev hon till mig igår "läs det här inlägget" på en blogg om just det här med att släppa sitt ex. Jag trodde hon ville säga något, om henne och hennes kille. Så jag gav henne ett slappt, tråkigt svar för att egentligen få henne att fortsätta tala om sig själv. Det var inte heller bara för att jag antog att det var om henne själv, utan också för att jag stoppat upp fingrarna i halsen för andra gången igår och fått sedan yrsel när jag verkligen tömt magsäcken. Allra mest orkade jag inte tala om mig själv. Vad ska jag säga?
Dock så var tjejen genuin, allt hon ville visa mig var att det faktiskt går att gå vidare. Att jag kommer gå vidare. Samtalet slutade tyst, avslutande, lite "oj sa jag något fel och vi är väl fortfarande vänner för du är inte sur på mig?". Nej, allt jag vill säga tack, tack för att du tog dig tiden för att bry dig om den delen i mitt liv. För inga andra vänner har tänkt på mig när de läst en sådan text. Det har försvunnit i tomma intet och jag har knappt hört något från dem den här helgen. Tack <3
Hon är den typen av människa som det är extremt svårt med att prata med då till skillnad från i verkliga livet.
Å andra sidan kan vi konstatera att hon är lika egocentrisk på fiket som i cybervärlden. Hon är en sådan som man vill skrika "ditt själviska fan" till, bara för att hon är blind för alla andras problem än sina egna. Däremot, så är hon en bra vän. Hon var den jag talade med på telefon när jag drabbats av chock efter bion och sett mitt ex strutsa runt på duken.
Det hade jag också ärligt talat glömt igår. Att hon kände till just den hemliga delen av mitt liv.
Visserligen har jag kommit underfund med det. Att jag kommer alltid komma tillbaka till honom, men att jag aldrig skulle faktiskt vilja ha honom tillbaka efter att han gjort mig så illa. Tanken på det är tom, lika tom som atmosfären var, lika likgiltig som när jag träffade honom sist. Dragningen tillbaka finns, men den sipprar sakta iväg ändå. Tyvärr gör det inte enklare att jag inte varit head over heels kär sen dess.
Och så skrev hon till mig igår "läs det här inlägget" på en blogg om just det här med att släppa sitt ex. Jag trodde hon ville säga något, om henne och hennes kille. Så jag gav henne ett slappt, tråkigt svar för att egentligen få henne att fortsätta tala om sig själv. Det var inte heller bara för att jag antog att det var om henne själv, utan också för att jag stoppat upp fingrarna i halsen för andra gången igår och fått sedan yrsel när jag verkligen tömt magsäcken. Allra mest orkade jag inte tala om mig själv. Vad ska jag säga?
Dock så var tjejen genuin, allt hon ville visa mig var att det faktiskt går att gå vidare. Att jag kommer gå vidare. Samtalet slutade tyst, avslutande, lite "oj sa jag något fel och vi är väl fortfarande vänner för du är inte sur på mig?". Nej, allt jag vill säga tack, tack för att du tog dig tiden för att bry dig om den delen i mitt liv. För inga andra vänner har tänkt på mig när de läst en sådan text. Det har försvunnit i tomma intet och jag har knappt hört något från dem den här helgen. Tack <3
Kommentarer
Trackback
