Remembrance of the past
Jag talade om min intuition, som sa det rätta idag.
Skulle nu på förmiddagen träffa en närstående killkompis för att hänga då jag hade sovmorgon och han var inne i stan efter att ha varit hos sin psykolog. Han är också bästa vän med mitt ex som inte vill ha något med mig att göra.
Något sa mig igår och idag att min polare skulle göra något för att jävlas med mig ang. den punkten, t.ex. att han skulle dra med mitt ex utan att jag/han skulle veta det.
Jag åker in till stan och möter upp honom. Så säger han att vi ska till pressbyrån och jag undrar varför.
"För att kolla vem som jobbar, you're gonna be chocked"
Så chockad blev jag inte, där var han, killen som krossa mitt hjärta för ca. 2 år sen. Inte var det heller en allvarlig relation, vi har sprungit på varandra sen dess, men jag hade aldrig varit så kär honom och haft en så bra relation. Det var underbart.
Och nu är det okej. Det är okej. Jag har inga känslor för honom, jag kan möta honom. Jag har bara ett problem med att han har ett problem med mig, men själv har jag inget problem med honom. Jag ville träffa honom i höstas, men han ville inte.
Vad som är saken nu, är att i mitt messed up kärleksliv var jag träffa en underbar man för ett halvår sen, som jag fortfarande är kär i, som fick mig att glömma kärlekens nederlag, kan jag inte få. Tror jag, får i alla fall ingen kontakt.
Då minns man inte hur man fick sitt hjärta krossat, men hur de bästa stunderna var i vår relation.
Hur vi prata, hur vi skratta, hur omogna vi var och hur intensivt intima vi var. Det fanns stunder av passion.
Jag saknar själva det fenomenet och vet att jag kommer inte få det igen av någon på ett bra tag.
Jag kommer inte få det av killen jag fallit för. That brings me down.
Skulle nu på förmiddagen träffa en närstående killkompis för att hänga då jag hade sovmorgon och han var inne i stan efter att ha varit hos sin psykolog. Han är också bästa vän med mitt ex som inte vill ha något med mig att göra.
Något sa mig igår och idag att min polare skulle göra något för att jävlas med mig ang. den punkten, t.ex. att han skulle dra med mitt ex utan att jag/han skulle veta det.
Jag åker in till stan och möter upp honom. Så säger han att vi ska till pressbyrån och jag undrar varför.
"För att kolla vem som jobbar, you're gonna be chocked"
Så chockad blev jag inte, där var han, killen som krossa mitt hjärta för ca. 2 år sen. Inte var det heller en allvarlig relation, vi har sprungit på varandra sen dess, men jag hade aldrig varit så kär honom och haft en så bra relation. Det var underbart.
Och nu är det okej. Det är okej. Jag har inga känslor för honom, jag kan möta honom. Jag har bara ett problem med att han har ett problem med mig, men själv har jag inget problem med honom. Jag ville träffa honom i höstas, men han ville inte.
Vad som är saken nu, är att i mitt messed up kärleksliv var jag träffa en underbar man för ett halvår sen, som jag fortfarande är kär i, som fick mig att glömma kärlekens nederlag, kan jag inte få. Tror jag, får i alla fall ingen kontakt.
Då minns man inte hur man fick sitt hjärta krossat, men hur de bästa stunderna var i vår relation.
Hur vi prata, hur vi skratta, hur omogna vi var och hur intensivt intima vi var. Det fanns stunder av passion.
Jag saknar själva det fenomenet och vet att jag kommer inte få det igen av någon på ett bra tag.
Jag kommer inte få det av killen jag fallit för. That brings me down.
Kommentarer
Trackback
