Dikt - Om kärleken
Har du funnit vad du letat efter min vän?
Efter dagars och månaders av letande som resulterat i år.
Har du funnit vad du saknat min vän?
Efter timmars repetitiva tankar på kärleken.
Den är här, å den är här.
Lika full av besvikelse och passion.
Lika full som du blir om kvällarna och nätterna du vill glömma din smärta.
Den är här, å den är här.
Du har funnit vad du letat efter min vän.
Jag har funnit vad jag letat efter.
Samma mönster, samma form.
Samma förhoppningar att binda, tygla, hålla fast något okontrollerbart.
Samma storm, samma vind.
Samma korn, samma öken.
Samma blomma, samma äng.
Samma sprudlande galopperande hätska känsla.
Ska det kännas så?
Det ska kännas så.
Destruktivt som den fallande bomben och explosionen. Destruktivt som torkan och törsten.
Destruktivt som undergången. För det känns, min vän, det känns.
Inget mer än känslan finns kvar eller har en betydelse.
Något så underbart. När man funnit helheten.
Jag känner så.
Samma del jag är av har jag funnit helheten i mina känslor.
