Puppet Confessions

Hej hopp, här är man igen.
Har inte haft direkt tid, eller det har jag haft egentligen för jag har lyckats att inte plugga trots att jag har så mycket att göra. Men nu hade jag tänkt lägga mig lite tidigare för att jag varit så extremt utsliten den här veckan.

Först och främst skulle jag bara uppdatera lite. Igår hade jag 3.2 kg kvar att gå ner, och idag upp på 3.8 kg igen. Förstår ju varför med tanke på vad jag åt och mängden. Gått bättre idag om man jämför, förutom kanske de där valnötterna.

Sedan är jag väldigt konfunderad vad som hänt med min barndomskompis. När jag insåg att det var hon som jag stött på på några fester tidigare på ännu en fest så var hon finfin och smalare än mig. Man var ju närmast avundsjuk. Nu har hon blivit tjock och jag är rent utav chockad när jag ser på bilderna. Ok, jag har växlat mellan 4 kg hela tiden sen vi sist sågs. Jag har också gått upp liksom. Men hon har ju lagt på 10 kg... minst. Den här veckan ser hon tom större ut än förra?? Wow... säger jag bara. Det är den risken man inte får ta.

Perfect. Exakt 4 kg kvar att gå ner igen.

Visst har jag inte varit världens ordentligaste människa, så det kan ju förklara varför det går så sakta. 3,6 kg kvar.
Jag är hungrig, tänkte ta ett päron men insåg hur dåligt det är.
Och min morsa är på mig att gå ner i vikt, förstår ni hur jävla jobbigt det är? Känner mig fet, så jävla fet.

Skulle jag inte vara trött och frysa om händerna skulle jag inte överväga mat. Fast, kommer kanske inte äta för jag är inte hungrig. Måste skriva klart den där uppsatsen snart...

Hittills idag totalt:
Stor cappucino
Mellancappucino
Två mörka chokladbitar

Oj då. Växla mellan 4 kg/3.8 kg kvar, det här var ju nytt, men det sporrar en.

Usch, imorse hade jag 4 kg kvar att gå ner. Det är här jag ligger med kämpandet.
Och nu har jag varit sämst, verkligen sämst. Mådde ännu sämre när jag kolla igenom foton på pinsmala morsan från 70talet och några bilder på mig från när jag var 13 låg instoppat mellan sidorna i fotoalbumet. Överviktig unge. Tänk om jag ser ut så nu... Jag vet inte, aldrig kunnat lite på mamma. Sen bläddra man förbi också en annan bild på mig som 16, 4 kg mindre. Vackert ansikte... Och där kan jag inte vara nu eller ens stanna på samma vikt efter allt jag ätit idag:

Smoothie: hallon, blåbär, vaniljyoghurt med 1,5% fetthalt (man frågar ju på caféet)
Mellancauppucino
Mellancappucino
Sallad & Kalkon
4 bitar mörk choklad
Valnötter
Småkakor ni vet, runt sådär kanske 10 st O.o
Mörka romerska ringar, choklad alltså, 50%, inte alls mörk då...

Det här betyder typ 1 kg viktuppgång för mig...

Nej men gud vad seg jag är!
Hej här är jag. Jag plugga i natt, 2 timmars sömn. Plugga efter skolan, 2 timmars sömn när jag kom hem från bibblan.
Tänkte ansökta till svenska unis för säkerhetsskull till VT 10 men det funkar inte. Sen för Uppsalas kandidatprogram i ekonomi prioriterar dem de med 4 år arbetslivserfarenhet. Programmet som verka så kul. Så tid har jag ju på mig när man åker iväg och allt. Allt löser sig.
Men studera. nu vill inte funka och jag är seg, så jag tänkte söka senare idag. Om inte så inte. Jag har teiwd.

Jag vägde mig inte imorrse så jag vet inte. Åt inget tills en stor caesarsallad vid 4. Fast nu när jag vakna: hallon&blåbär med grädde, sådär 8 små mörka romerska bågar och 2 kakor. Lite väl mycket. Speciellt med grädden, creepers med kcal.
Fast, bara köra med att inte äta ngt till frukost igen. Ha. Tönt.

Hade nästan glömt bort att man ville vara smal till London... Kom på det nu. Jaja, stressen i plugget ockuperar allt. Nu, filosofi va!

4,5 kg kvar nu. Jag var inte ens ok igår, jag var sämst. Däremot! Jag hindrade mig själv från MER praliner. Tog väl fem, eeh.
Det går bättre nu dock, framsteg. Plus, tänker jag på att jag vill vara smal när jag KOMMER med flyget till LONDON, så går det lite bättre.

Ja, tänkte anteckna ner lite hur människor förövrigt beter sig. Börjar med slutet för att komma till början.
Hur kommer det sig att det alltid är jag som tar kontakt med människor? Jag menar, det måste inte vara jag som går fram och hälsar. Men oftast är det ändå jag som ligger i. Sen är det jag som lägger till dem på facebook och utan tvekan så är det jag som börjar konversera med dem där.
Nu ska vi inte göra det till en jag historia här. Emellertid tänkte man bara fundera över varför människor är så rädda för andra?
De bits ju inte. Dessutom så är det väl alltid roligt att få nya kontakter, lära sig nya saker och göra flippade nya saker också.
Inget fel på det. Right?
Så varför tar ingen det skuttet?

Början handlar dock mer om en vän. Hon känner att i den trion vi har så kan jag och en annan kompis utesluta henne. Man kan ju se hur hon tänker, men själv tycker jag att hon utesluter sig själv. Kanske är det sättet hon tänker på och inte är så klyftig i dem situationerna, trots att hon är väldigt smart, eller så är det faktiskt vi.
Fast det märks att medan vi skämtar så försöker hon inte förstå och sedan joina, utan snarare så försöker hon göra något som vinner henne lite uppmärksamhet men gör det inte coincident (för att amerikanska ord)

Ps. Förövrigt var brudarna jag talade om igår fjortis/FULA SOM STRYK/för små för att dricka.

Ja lite närmare är man, 5 kg. Det är ju kämpandet börjar egentligen. Eller, att loosa 1 kg kommer vara aslätt om jag inte överäter idag. Så awesome.

Åt världens godaste frukost idag när man är sjuk. Hackade päron, äpplen och värmde frysta hallon. Åt det i en skål med minimjölk. Världsbäst.

Det brukar hända att om jag snyter mig för hårt när jag är sjuk kan jag blöda näsblod. Deal! Det blev det idag. Så mycket så att jag svimma nästan efter en minut. Hemskt illamående, svårt att andas, yrsel, suddig syn, tinnitusen blev värre och dålig balans. Ftw liksom. Så morsan har iaf hållt mig borta från kaffe och det är ju bra.

Nej, annars vad som ligger och häckar i mitt huvud är den försämrade kontakten med min Aussie. Vårt förhållande blev mycket bättre till varandra och vi kom närmare när han var i turkiet. Vi prata i några timmar 2 ggr om dan. Numera hör man ju knappt ett skit från honom. Prata lite när han var i Polen, men då var jag bara osäker på hela situationen när han sitter där med ett par svenska tjejer. Funkade inte för mig att visa lite love. Plus att det var jag som börja alla samtal...
Så nu väntar jag...

Asså vafan. Hur lyckades jag?
Jag menar jag fattar hur jag lyckades gaina 2 kg från hela början. Men hur har jag väclat mellan 4 hela tiden? Upp och ner. Det är fan heeemskt hemskt och heeemskt. Det värsta är att det inte alls går smidigt. Inte alls.
Först och främst är ju målet att gå ner 3 kg här.
Så man är nere på 55.
Sen ska man till 54.
Till slut på 52.
Ångest. Jag skäms verkligen för min kropp nu. Hur ska man hålla sig från mat egentligen och röra på sig när man är hemma, sjukers och måste plugga. Dålig kombi.
Idag har man ju ändå varit helt ok på det hela. Alltså okej, inte bra eller något. Blöh.

Har känt ett bra tag nu att börja skriva igen vore bra terapi. Speciellt när snacket ang. allting med sina vänner börjar bli för utspritt. Jag behöver mig själv på en enda punkt igen. Jag vill inte bli för ytlig på en gång, speciellt med alla detaljer som besvärar mig. Men ibland undrar man om man verkligen känner den personen man tror man känner.
Och är det bara jag som får oroskänslor så fort man börjat komma någon riktigt nära, pratat i timmar två ggr om dan och sedan är inte det fallet.
Jag vet äntligen nu att jag är en gedigen tjej och är den jag vill vara och kan tyvärr inte förändra mitt beteende till något som andra vill. What's the standard for unique liksom?

Och gå ner 6 kg, till en början. Först och främst är tanken att bli nyttig igen. Och inte äta nu när jag är sjuk och inte alls sugen.