Relationsråd, HJÄLP MIG
Jag fick chansen att talas vid lite snabbt med den där australiensaren. Då kände jag att det hela svalnat av, i alla fall för mig.
Trots det så hälsade han med "hello missy". Intressant. Jag hade inte tänkt stanna kvar länge på facebook och facebook chatten så jag gav ganska snabbt dissen då jag fick vänta alltför länge på svar från honom.
Dock skrev jag till honom sen ett smått flörtigt men ofarligt pm. Han har förresten inte mycket tillgång till internet med tanke på att han är i en liten stad i Spanien typ.
Trots det slår mitt hjärta extra slag för honom. Utan eftertanke. Och jag saknar honom. Ska jag ha ett visst hopp?
Jag lär ju glömma bort romansen förr eller senare trots allt, men jag saknar honom. Om han inte kommer till Sverige träffar jag honom om fyra månader.
Mitt ex, som jag var lika kär i, vi hade träffats två gånger innan vi faktiskt börja dejta. Första gången, vi hälsa. Sen tog det ett halvår. Andra gången, hälsa och småflörta. Två veckor senare, jag ber om msn. Två dagar senare, fika bestäms. Fika avbokas. Två månader går. Vi dejtar. Vi blir tillsammans. Helt underbart.
Och jag vet att aussien vill träffa mig igen sen och att han saknade mig tidigare och han tyckte om mig.
Ska jag ha tålamod?
Nu får ni för faaaasiken kommentera, annars, tår i ögat :'(
Jag tycker att du ska stå ut. Om du känner att det kanske kommer funka, och inte är intresserad av någon annan, då tycker jag absolut att du ska ha tålamod.
Och du är så himla söt förresten. Kram
tack!!!! :D
nja, det är olika. beror på hur mycket det är i skolan och så. förra veckan tränade jag nästan inget alls, men nu i veckan har jag tränat tis-tors, och ska träna på lördag också, kanske till och med imorgon också!!
däremot är jag inte väldigt duktig när det gäller mat ;P
kramkram :)
ah så jävla svårt. men... chilla på det och försök läsa av honom lite mer. men fett jobbigt. har liknande problem med min love, han har ju sin jäkla flickvän, men ändå, lite hintar till mig tror jag mig tolka in i hans beteende? eller så bara vill jag att han ska mena nåt mer, fastän han inte alls gör det... dö kärlek, dö.
förövrigt, ha inte ångest över att maten inte går toppen just nu. det går SKIT för mig. men det brukar ju gå i perioder, typ motivationen och självdisciplinen osv... det ordnar sig. och du - vi måste ju inte bli smala imorgon, eller hur? visst skulle det väl vara underbart och vakna skinny och snygg men det kommer nog inte att hända, och det är ju egentligen lugnt. tålamod vännen, du klarar det här, det är jag övertygad om. försök att inte vara så hård mot dig själv <3<3
