Kul. Nu har de flesta premuneranter övergivit mig. Ha.
Ni få som finns kvar vill jag dock hänvisa till min nya blogg. För nu börjar kämpandet igen!!!

http://gypset.wordpress.com/

Jag har kämpat dag och natt. Slutfört försenade uppsatser om nätterna jag inte tänkt lämna in, men gjorde det. Försökt höja gamla betyg med omprövningar och därav somnat i gårdagens kläder med oborstade tänder under böcker. Nu är det över.
Egentligen borde jag sitta och göra ett prov i just denna stund, den sista omprövningen, men vet ni vad, jag behåller mitt gamla betyg för jag pallar inte trycket. På fredag är det studenten och om tio dagar drar jag till London.
För att träffa den där idioten jag varit osäker över i sex månader. Det var en härlig romans och jag har saknat honom, nu är dock största rädslan att drömmen ska spricka. Att han är en lika stor idiot som alla andra.

Jetset dieten funka tills en början, tills det här pluggätandet kom. Nu dock kan jag köra hårt för nu behöver jag inte energipåfyllning tre om nätterna. Bätte och mer intressant uppdatering kommer så småningom babes. Är bara så nervös inför nästa vecka. Uppdaterar dock från London, drar med bärbara dit.

Jag blir alltid så underlägsen. Varje vecka så är det kuratorsnack och få mig att acceptera mig själv. Både de bra och dåliga sidorna. Men vad för familj har rätt att trycka ned mig? Vad för familj har rätt att sparka på en som redan ligger? Att retas och inte respektera en som en annan människa? Det är ingen familj. Jag flyttar. Jag flyttar om två veckor och har inte tanke på att komma tillbaka. Det här ska jag komma ihåg. Hur mina värderingar inte är viktiga. Mina åsikter är inte värda ett skit. Diskussioner kommer inte på tal. Och att de inte förstår att jag blir sårad när jag förklarar det. Förbisedd.
Jag tar pengarna och går. Inget mer med det. Jag har inget att hämta här.

Jag har världens gulligaste mamma som hellre vil latt jag svälter mig själv och inte äter grönsaker, bara mjölkprodukter och mager fisk i sjukt små mängder i fler dar än man ska.
Aldrig är man bra nog.

Allt är så otroligt segt just nu. Tre enorma svåra uppsatser till imorgon? Tveksamt. Får se om jag kan göra två tills onsdag.
Hursomhelst, det sega kanske beror mest på att jag inte fått i mig några vettiga kolhydrater alls på sista tiden?
Jag har förlängt/börjat om Jetset metoden då jag misslyckades lite i början, men är nu på min fjärde dag trots att man ska bara köra i tre med den dieten. Totalt har jag gått ner 1.8 kg/3 dar. Sedan gick jag ner första dagen 0.6kg innan min svacka, fast den räknar jag inte. 3.4 kg till och jag har nått mitt egentliga mål(beräknas vara där precis innan jag åker). Dock vill jag inte fortsätta och tappa ytterligare 4 kg, blir ju lätt med svält i London.

För att se vad man inte kan få måste man put yourself out there också. Det brukar vara enklare att ta risker när man inte tror man har en chans eller om man inte har något att riskera.
Jag kommer ihåg den personen jag sist fick känslor för på det här sättet. Det var det gamla vanliga att vara kär, men det var spel från mig också. Det var taktik. Mycket taktik som man tänkte över varenda move och oroa sig emellan. Till slut lyckades man. Fick precis en flashback tillbaka til lnär det börja gå undan, filosofiska diskussioner och argument kastandes hit och dit i långa sms medan man satt på någon lektion. Det var ultimat.

Tror ni man kan hitta det ultimata igen? För jag la av med spel efter honom. Jag tappa helt enkelt orken till taktik. Visserligen har jag min egna taktik nu, ärlighet med planer bakom. Jag tog snacket lite med killen och sa att jag tänkte över det beslutet att bo hos honom, efter en smärre diskussion kom man fram till att han är lika clueless ang. oss som jag. So I have my feelings at stake nu. Om exakt 3 veckor anländer jag vid den här tiden på Heathrow.

Så jävla ovärt. Klart jag inte tänker bo hos honom första natten i London om han dissar mig. Å andra sidan så varför inte om varenda betch ska bo hos honom och sova över. Fuck you.
Visst kan man använda alla knep man har och som finns i boken för att få honom om man kommer dit.
Dock är det inte värt någonstans om jag ska bli ännu mer sårad än vad jag redan är att sova hos honom och se vad jag inte kan få...

Någon som märkt att jag gått tillbaka till mitt gamla ordinära skrivande? Precis vad jag behövt då allt annat faller ihop och jag sitter i en loop med både min kurator och mina vänner. Det är det samma gamla igen.
Jag har gett upp på det mesta och vet inte hur det ska gå vidare. Mitt ex slogs också helt ur huvudet på en då han flytta över Atlanten, men nu är han tillbaka och då har inte bara flashbacks kommit, utan min väns jävelskap.
Jag vill ha det där igen. Det där. Som sagt är det inte honom jag vill ha längre. Nej, jag vill ha killen jag träffar om exakt tre veckor. Och under tiden, ngt appetizer;

Min killkompis, som jag trodde jag var lite på g med tidigare, ringde mig lite dragen vid midnatt och drog ut mig på promenad. Normalt ett problem, men nu var jag ensam hemma så inga föräldrar som hindra en. Med intimt flörtande så ledde det inte till något, och det var väl ok. Samma sak på morgonen, lugnt ibland och flörtande sen. Either way för mig, trots att jag behöver seriöst knulla, men intresserad är jag inte en gnutta längre då han är full of himself, har svårt att lyssna och är allmänt sådär flörtig med tjejer, speciellt när han är dragen. Men så kom chansen, ni vet den där situation då snubben verkligen har chansen att follow through. But he BLEW IT, big time. Då snackar jag inte bara om blew it blew it.
Nej, för såhär gick det till.
Efter att ha dragit upp min tröja lite ibland och sen dragit ned den så tolka man ju att han ändå var lite sugen.
Sen när jag låg i sängen och chilla satte han sig över mig, helt överläge, höll ner mina händer och retades lite med mig om att jag fortfarande låg kvar i sängen och inte gått upp för att plugga. Sen kom the moment, kommer inte ihåg exakt vad han sa, men det var i princip en fråga väldigt indirekt om jag skulle vilja strula/ligga med honom. Och båda av oss hade den där blicken ni vet, att man helt enkelt vill.
What happens?
Han klämmer tag i min näsa med ena handen, lägger sin andra hand på min mun. Raderar bort blicken, flinar mot mig, rycker lite i min näsa, går av mig och säger samtidigt i princip att vi ska upp nu.
Gissa om man kände sig oattraktiv...

Stod och betrakta min kropp igår och idag.
Hur blev jag så stor helt plötsligt? Hur tappa jag greppet?
Det går segt nu med dieten, men jag gick upp bara 200g pga gårdagens dåliga intag och idag har jag varit sämre också, men jag antar att det är lugnt så länge jag inte äter mer idag. Kanske står still då.
När man ser hur fettet lagt sig på höfterna och armarna blir man ju hyfsat ledsen, man ser ut som en liten överviktig bebis.
Så ser jag de nya bilderna på killen. Han har blivit vältränad igen efter sin eurotrip.
Jag ska nog inte försöka fixa fram mer pengar till resan, då börjar ett äpple om dagen dieten om 3 veckor. Nu måste jag dock göra allt för att tappa lite, åtminstone lika mycket så som jag vägde när jag träffa honom, minus 2-3 kg.

Just nu är jag stressad över plugget, jag vill lägga ner, nu. Jag skiter i om jag får g, vg eller mvg i något just nu, tom ig. Jag vill härifrån, så trött är jag på det hela. Jag vill inte skriva mer uppsatser för allt har redan blivit sagt.
Men nu borde jag engagera mig lite för efter min hetsätning måste jag göra något konstruktivt. Jag är i alla fall glad att jag köpte bröd som var inte alltför högt i kcal...

Jag talade om min intuition, som sa det rätta idag.
Skulle nu på förmiddagen träffa en närstående killkompis för att hänga då jag hade sovmorgon och han var inne i stan efter att ha varit hos sin psykolog. Han är också bästa vän med mitt ex som inte vill ha något med mig att göra.
Något sa mig igår och idag att min polare skulle göra något för att jävlas med mig ang. den punkten, t.ex. att han skulle dra med mitt ex utan att jag/han skulle veta det.
Jag åker in till stan och möter upp honom. Så säger han att vi ska till pressbyrån och jag undrar varför.

"För att kolla vem som jobbar, you're gonna be chocked"

Så chockad blev jag inte, där var han, killen som krossa mitt hjärta för ca. 2 år sen. Inte var det heller en allvarlig relation, vi har sprungit på varandra sen dess, men jag hade aldrig varit så kär  honom och haft en så bra relation. Det var underbart.
Och nu är det okej. Det är okej. Jag har inga känslor för honom, jag kan möta honom. Jag har bara ett problem med att han har ett problem med mig, men själv har jag inget problem med honom. Jag ville träffa honom i höstas, men han ville inte.

Vad som är saken nu, är att i mitt messed up kärleksliv var jag träffa en underbar man för ett halvår sen, som jag fortfarande är kär i, som fick mig att glömma kärlekens nederlag, kan jag inte få. Tror jag, får i alla fall ingen kontakt.
Då minns man inte hur man fick sitt hjärta krossat, men hur de bästa stunderna var i vår relation.
Hur vi prata, hur vi skratta, hur omogna vi var och hur intensivt intima vi var. Det fanns stunder av passion.
Jag saknar själva det fenomenet och vet att jag kommer inte få det igen av någon på ett bra tag.
Jag kommer inte få det av killen jag fallit för. That brings me down.

Aldrig har min intuition svikit mig tidigare. Aldrig.
Så när mitt medvetande sa att jag skulle vänta med att ifrågasätta första nattens boende i London, gjorde jag det.
Så när mitt medvetande bröts ihop av ovissheten och jag ville bara se honom en gång, en sekund, utan att tala, gjorde jag det.
Men jag måste tala. Och jag måste veta.
Då jag vakna ur en tupplur insåg jag precis vad jag drömt. Att jag gått miste om honom redan innan jag anlett.
För en annan kvinna.
Och fortfarande vet jag inte efter den här ovanliga tystnaden vad som pågår. Om hans erbjudande om den natten om tre veckor står kvar.
Om det står kvar, är det rätt? Jag är inte ute efter bara ytterligare en romans. Jag är på jakt efter romansen, passionen och något mer. Jag vill inte sätta det i ord, men ett förhållande.
I snart ett halvår, hela sex månader och två veckor har jag väntat på att träffa honom igen. Det är om tre veckor.
Då vill jag vara i hans armar. Emellertid, vill jag även ta det långsamt. Bygga upp det, lära känna honom mer.
För att ha en romans i fem dagar och tala på avtånd är en annan femma.
Och nu vet jag inte var jag är. Ovissheten. Frekvent tittar jag om han kanske är i närheten, om jag kanske mist honom. Frekvent, ofta, i rädsla.
Jag föll för honom redan då. De säger att jag hakat upp mig på honom och det är sant. För jag hade väntat ett år på någon som han igen. Under den här väntan har jag inte varit i närheten av att springa på någon lika unik och underbar.
Kärlek. Pina. Väntan. Glädje. Sorg.
 
Angels are love in motion. They never rest, they struggle to grow, and they are beyond good and evil. Love that consumes all, that destroys all, that forgives all. Angels are made of that love, and are at the same time its messengers.
...
There is no love in peace. Whoever seeks peacce is lost.

The Valkyries - Paolo Coelho

Jag lever, jag kämpar.
Tiden är knapp, 3 veckor innan jag lämnar Sthlm för London.
Där kommer jag inte ha pengar alls till mat, så det är utmärkt. Bara att du har jag gått upp igen, visst, jag kommer gå ner i det igen, som jag gjort de senaste veckorna, DÄREMOT vill jag fortsätta gå ner istället för att gå tillbaka.

Därför, ska jag inte köra på det gamla och inte heller det äldre. Jag behöver något nytt.
Sitter därför med tre olika dieter jag velar mellan, GI, jetset och detox. Dock så är jag själv van vid en blandning mellan GI och jetset, något som är mittemellan i striktheten. Mer striktare än GI, mindre än jetset.
Detox vore kämpigt med så mycket stress jag utsett av skolan nu, det är därför jag är så off och dessutom går upp i vikt.
Det kanske är bättre att köra på det när jag ändå inte kommer ha råd med mat ey?
Tror det blir jetset med mindre kalorier dock.

Nu kör vi, måste bara hitta måttbandet...

Det här är ju skitjobbigt. Har ju kämpat nu i en helt vecka att försöka gå ner mer, men sitter fast på 3.4 kg kvar nu.
Fast jag tror min kropp börjar förstå mina matvanor. För då det inte funkar längre att äta lite kör jag på Montignac metoden som funkat för mig förut väldigt effektivt. Kanske har jag gått ner de där 3 kg tills sommar.. Eller så kommer jag få svälta där lika bra det med.

Hej hopp, här är man igen.
Har inte haft direkt tid, eller det har jag haft egentligen för jag har lyckats att inte plugga trots att jag har så mycket att göra. Men nu hade jag tänkt lägga mig lite tidigare för att jag varit så extremt utsliten den här veckan.

Först och främst skulle jag bara uppdatera lite. Igår hade jag 3.2 kg kvar att gå ner, och idag upp på 3.8 kg igen. Förstår ju varför med tanke på vad jag åt och mängden. Gått bättre idag om man jämför, förutom kanske de där valnötterna.

Sedan är jag väldigt konfunderad vad som hänt med min barndomskompis. När jag insåg att det var hon som jag stött på på några fester tidigare på ännu en fest så var hon finfin och smalare än mig. Man var ju närmast avundsjuk. Nu har hon blivit tjock och jag är rent utav chockad när jag ser på bilderna. Ok, jag har växlat mellan 4 kg hela tiden sen vi sist sågs. Jag har också gått upp liksom. Men hon har ju lagt på 10 kg... minst. Den här veckan ser hon tom större ut än förra?? Wow... säger jag bara. Det är den risken man inte får ta.

Perfect. Exakt 4 kg kvar att gå ner igen.